Ridskolechefen Lotta Johnsson berättar att skadegörelsen skedde under natten till nyårsdagen. En sten krossade ett stallfönster, men inga hästar kom till skada, tack vare metallgaller och handdukar för fönstren.
– Skadegörelsen kommer i vågor. Under senhösten – för ett par månader sedan – har både intilliggande byggnader, dörrar, fönster och maskiner vandaliserats på kvällar och nätter. Mestadels handlar det om sönderslagna fönsterrutor, säger hon.
Verksamheten har bra belysning, larm, kameraövervakning och väktarstöd. Trots det fortsätter skadegörelsen.
– Vi har ännu inte hunnit kontrollerat kamerabilderna, men förhoppningsvis går gärningsmännen att identifiera, säger Lotta Johnsson.
Kan ni göra mer för att skydda stallet?
– Jag vet inte. Vi har personer som bor i närheten och försöker hålla extra koll, men det är i alla fall svårt göra något åt problemet. Det går inte att vara vaken dygnet runt och alla kan heller inte bo vid stallet. Jag ser skadegörelsen som ett större samhällsproblem där föräldraansvaret kan bli mycket bättre. Vi inom Hageby Ridklubb kan nog inte göra mer för att höja säkerheten.
Stallbyggnaden var vid tillfället för skadegörelsen fullbelagt under nyår, det innebär ett 20-tal hästar.
– Inte nog med all oro och smällandet i övrigt på nyår, så kastar man sten och krossar fönster. Djuren blir stressade. Unghästen som drabbades vågade inte gå in i boxen på nyårsdagen utan fick flyttas till en annan del av stallet, säger Lotta Johnsson.
Var det så här för 20–25 år sedan?
– Nej, det kan jag inte säga. Men nu måste samhället hjälpa till och säga nej. Det här är inte ok. Vi blir både ledsna och förbannade. Det måste vara olyckliga människor som vill skada oskyldiga djur. Här förstår jag inte hur man tänker – om man nu ens gör det.
Stallvärdarna Sam Deltén, Ebba Kindeberg och Evelina Lindh Nyman i Hageby Ridklubbs ungdomsektion berättar att vandaliseringen vid stallet sker i etapper.
– Tyvärr är det inget nytt. Det sker ganska ofta. Man till och med kastar sten på hästarna i hagen, säger Sam.
– Jag är inte jätteförvånad över skadegörelsen då stallet ligger där det ligger, skjuter Ebba in.
– I dag vet nästan alla här var man ska ringa om någonting händer. Det känns lite tryggare, berättar Evelina.