Benny Wagnberg (närmast) och The Tigers inleder som alltid spelningen med låten "Shadoogie".
Man blir aldrig för gammal för rock´n´roll. Fråga bara Rolling Stones. Eller kanske ännu hellre The Tigers från Norrköping. Bandet bildades redan 1958 och är still going strong. Vi vågar utnämna dem till Norrköpings – och kanske hela Östergötlands – äldsta rockband.
– Ett bra sätt att hålla sig ung på, säger gitarristen Benny Wagnberg som var med redan 1958 när The Tigers bildades under namnet Five Rocking Boys.
I somras duggade spelningarna tätt för The Tigers. Vinterhalvåret är något lugnare men en sen höstkväll står ändå The Tigers på scenen på Vilbergens bowlinghall. Tre set om 45 minuter ska avverkas innan Benny Wagnberg och kompani får packa ihop och gå hem. Inga problem. Åtminstone inte sett till repertoaren.
– Nä, vi har 150 låtar att välja av. Vi klarar oss. Det är värre med orken. Vi är inga ungdomar längre, säger Benny Wagnberg.
Själv är han 78 år vid det här laget. Inge Boholm har hunnit bli 81 och gitarristen "Böcka" Andersson 76. Ynglingen Janne Lekström, 67, anslöt till The Tigers 2018 och spelar både trummor och sjunger emellanåt. De andra i bandet kallar honom för The Tigers "egen Cliff Richard".
Den instrumentala popmusiken är annars The Tigers signum.
– Vi är rätt ensamma om att låta så nu. Som The Shadows lät förr. Nu är det vårt varumärke och vi kommer inte att ändra oss. Många av låtarna går i moll. Det passar gitarrgrupper, säger Benny Wagnberg.
The Tigers bildades redan 1958 och spelar än. Basisten Inge Boholm närmast i bild.
Strax innan det är dags att gå på scenen tar medlemmarna på den enhetliga scenkostymen. Röda kavajer, svarta skjortor, röda slipsar och svarta byxor.
– När vi köpte kavajerna följde det med röda byxor också. Vi hade dem ett tag. Men de passade oss inte särskilt bra. Vi var inte snygga. Det är vi nu däremot, säger "Böcka" Andersson.
Med en såpass lång karriär bakom sig finns det naturligtvis en närmast outsinliga källa av minnen att ösa ur. Det många spelningarna bakom järnridån i början av 1960-talet sticker fortfarande ut. The Tigers spelade i både Bulgarien och DDR och upplevde hur muren restes i Berlin.
Halva The Tigers. Benny Wagnberg (till vänster) och Janne Lekström.
– Vår affisch satt uppsatt vid Checkpoint Charlie. En udda upplevelse. Vi spelade på östsidan men hade pass som gjorde att vi kunde passera över till väst varje dag, säger Benny Wagnberg.
Det är dags för showtime och det finns inte längre utrymme att prata minnen. The Tigers går upp på scenen och inleder som alltid med "Shadoogie". Tidlöst.