*Introsång* Tu tu tutututu tu tututu tu tu tutututuuuu! För länge sedan, i en galax långt, långt borta… Yes! Denna vecka kommer jag att bo i min tv-soffa. I helgen har Tv6 ett Star Wars-maraton. Filmerna är helt underbara. Själv kan jag se dem hur många gånger som helst men oftast tar man sig inte tiden att se alla filmerna på en gång. Nu när de visas på tv i ett streck får man ett ypperligt tillfälle att äntligen göra just det. Att filmer från 70-talet kan vara så bra och snyggt gjorda är helt galet, det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Kostymerna, animeringen och ljudeffekterna låg långt före sin tid och de lär hålla för evigt. Skådespeleriet och storyn är också tipp topp.
Tv4:s nya underhållningsprogram Fantasterna är superbra och denna vecka är temat i frågeleken nämligen Star Wars. Det är kul att utmana sig själv hemma i soffan och pröva sin egen nördighet. Programmets upplägg är bra och ämnena kan vara roande för de flesta. Det vore roligt om det gjordes ett sällskapsspel med samma upplägg som man skulle kunna spela på uteplatsen i sommar. Det här programmet lever verkligen upp till förväntningarna.
Ännu en ny serie har premiär i veckan, kannibalen Hannibal Lecterär tillbaka, nu i serieformat. Anthony Hopkins var som gjord för filmrollen, nu är det Mads Mikkelsen som axlar manteln som den lömska seriemördaren. Mikkelsen har, liksom Hopkins, ett perfekt ”lömsk skurk-utseende” så det här kan nog bli en riktig nagelbitare. Dock kommer jag alltid att förknippa Hannibal med Hopkins, en av världens bästa skådespelarinsatser.
Denna vecka avslutar jag den här kolumnen med en liten tanke. Det är lite intressant att man har börjat göra nya versioner av gamla sagor, serier och filmer. Detta syns tydligt både på bioduken och på tv. Till exempel har vi sett Alice i Underlandet, Snövit, Hans och Greta, Trollkarlen från OZ och nu det nya tillskottet – Jack och Bönstjälken. Jag gillar de nya tolkningarna men varför använder man sig av det gamla? Beror det på idétorka?