- Manne skaffade sig kontakter i Stockholm under sin tid som ombudsman för Beklädnads och LO. Han kände statsråden, säger Rune Rosenqvist, som själv kom in i kommunfullmäktige 1959 och avgick i oktober 1994 efter bland annat 18 år som kommunalråd.
Rune Rosenqvist är helt övertygad att de fem statliga verken inte hade hamnat i Norrköping om inte Manne Jarméus haft sina känningar rakt in i regeringen.
Rune Rosenqvist berättar att Manne lärde ut hur man skulle göra för att nå resultat.
"Sök högsta hönset, kontakta statsrådet", löd Mannes råd till sina partivänner.
- Och det gjorde vi, säger Rosenqvist.
Norrköping plågades hårt av textilkrisens nedläggningar och jakten på nya jobb pågick under många år.
Rune Rosenqvist minns hur Manne Jarméus ordnade att finansmannen Axel Wennergren satsade på en fabrik i Norrköping.
- Wennergren åkte runt i Sverige och köpte kvarnar och Manne fick reda på att han skulle till Djurökvarn. Manne ordnade att han fick äta lunch med Wennergren och efter den lunchen bestämdes att Gyllings skulle bygga en fabrik som tillverkade telefonprodukter i Norrköping. Gyllings köptes senare av LM Ericsson och gav under många år massor med arbeten till stan även om de nu har försvunnit, säger Rune Rosenqvist, som träffade Manne Jarméus sista gången vid hans 99-årsdag.
- Jag var där tillsammans med Karl-Erik Wernersson och Henry Eriksson.
Ulla Carvalho Petterson, tidigare bland annat kommunfullmäktiges ordförande i Norrköping, har också starka minnen av Manne Jarméus:
-Han var jovialisk snäll och trevlig. Jag träffade honom första gången 1970 när jag var instruktör i Unga Örnar och skulle tigga presenter till en aktivitet. Manne var väldigt omtyckt även hos sina politiska motståndare.