Då. Hörnhuset vid Drottninggatan och Fleminggatan sjunger på sista versen i mars 1971. Bara några år tidigare hade familjen Sollbe haft sin våning här. Burspråket på andra våningen gav den stora lägenheten ytterligare lyster.
Då och nu
Våren 1971 var dagarna räknade för det en gång så pampiga och stolta huset i hörnet av Drottninggatan och Fleminggatan i kvarteret Torget. Nya vindar blåste över Norrköping och den omfattande saneringen av innerstaden förändrade för alltid stadsmiljön. Samtidigt kan man givetvis inte blunda för att den aktuella hörnfastigheten så dags gjorde ett tämligen bedagat utseende.
Det var annat på familjen Sollbes tid.
Paradlägenheten på andra våningen vid Drottninggatan 6, med det eleganta burspråket, var familjens hem i flera år. Ett välbevarat fotoalbum från i maj 1963, i tryggt förvar hos Norrköpings stadsarkiv, berättar om ett elegant inrett hem med salonger i fil, öppna spisar (som i och för sig aldrig nyttjades), en matsal med danskt porslin, rikligt med konst på väggarna (vi noterade bland annat en Johan Krouthén på hedersplats) och en omfattande blomsterprakt i burspråket.
På bara åtta år chanserade således byggnaden i tillräcklig omfattning för att Norrköpings kommun skulle anse att rivning var den enda utvägen. Den blev en del av den stora, och i många fall nödvändiga, saneringen. När NT publicerade den svartvita bilden på huset, "Då-bilden", var det i samband med en större granskning kallad "Gamla Norrköping försvinner" som publicerades den 2 mars 1971. NT konstaterade med viss uppgivenhet att "kvarter utplånas och vackra fasader bara följer med".
Nu. Det nya huset i kvarteret Torget uppfördes åren 1972-74. Idag rymmer det Handelsbanken.
Tidningen skrev också att gamla Norrköpingsbor kanske känner en viss saknad då de vackra fasaderna inte längre finns med i gatubilden. Ur artikeln saxar vi dessutom:
Det som många retat sig på är väl kanske att hus rivits och tomterna sedan legat obebyggda en lång tid, ibland under flera år för att göra tjänst som parkeringsplatser. Norrköpings nya stadsarkitekt, Sven Tynelius, har i skrivelse till byggnadsnämnden påpekat detta och nämnden kommer i fortsättningen att noga överväga möjligheten till framtida byggande innan rivning får ske. Man vill undvika att ha alltför många tomma tomter i innerstaden.
Henric Sollbe och hans dotter Barbro på plats i soffan i familjens våning. Hustrun Ruth till vänster.
Under åren 1972–74 uppfördes det moderna huset som kom istället och som nu rymmer Handelsbanken. Ännu mer intressant än innehållet är förstås fasaden. Särskilt reliefarbetena i kalksten som gjordes av uppburne skulptören Elis Nordh (1918–1984). Väl värda en granskning på plats och på nära håll. Med dem ville konstnären uppmärksamma Norrköpings industritraditioner.
Norrköpings industritraditioner domineras givetvis till stor del av textilen.
Vilket för oss tillbaka till familjen Sollbe på Drottninggatan 6.
Henric Sollbe, far i huset, var nämligen verksam inom textilindustrin under hela sin yrkeskarriär. Han föddes i Göteborg på julafton 1901 men etablerade sig i Norrköping. 1929 började han på AB Förenade Yllefabrikerna och avancerade till direktör. Han avgick med pension 1967.
Familjen Sollbe, från vänster Henric, Ruth och Barbro, på Drottninggatan med huset i bakgrunden.
På bilderna i fotoalbumet från 1963 figurerar dessutom hans hustru, Ruth Sollbe, tillsammans med yngsta dottern Barbro Sollbe. Vi ser dem till exempel runt soffbordet i salongen. I familjen ingick ytterligare två barn, Lena och Claes-Henrik. Bilderna ger en fin inblick i hur en bättre bemedlad familj bodde och hade det på den tiden. I början av 1960-talet var fastigheten i hörnet av Drottninggatan och Fleminggatan fortfarande ytterst gedigen med diverse affärsverksamheter i gatuplanet och lägenheter högre upp. Här fanns till exempel Ekströms blomsterhandel och Ballins damkläder. Utställningen NU 64 hade dessutom sitt kommissariat i huset under en period.
En bit in på Fleminggatan låg den lilla men populära restaurangen S:t Olof som framför allt var känd för sin wienerschnitzel med den tillhörande nymodigheten pommes frites. Den kan ha varit stans första restaurang med "pomme" på menyn.
Konstnären Elis Nordhs fasadrelief hyllar Norrköpings industritradition.
Från 1940-talet var Henric Sollbe mycket intresserad av släktforskning och han blev snart en av de drivande krafterna i Genealogiska föreningen i Sverige och dess systerförening Östgöta genealogiska förening, som han var med om att stifta 1949. Han deltog flitigt i släktforskarkongresser och beskrevs som en oförtröttlig föredragshållare om ämnen med anknytning till genealogi. Henric Sollbe var dessutom en trägen och entusiastisk organisatör av möten och utflykter, där han främjade kontakterna mellan släktforskare.
Släktforskare gör, naturligtvis, en stor insats för att öppna upp vyerna bakåt i tiden och öka förståelsen för gårdagen. Precis som gamla svartvita bilder ur NT:s digra arkiv gör.