Den 23 december slog Soja Sushi igen."Tråkigt att behöva lägga ned det", säger Mikael Larsson.
Soja Sushi startades 2019 av Mikael Larsson och sambon Biao Han. Nu har de givit upp sin dröm Soja Sushi.
– På grund av kundtillströmningen som vi har haft det senaste året har det varit svårt att komma ikapp. Vi hamnade på obestånd med fakturor i somras då min sambos pappa blev sjuk i Kina, förklarar Mikael Larsson.
Soja Sushi i Knäppingsborg har stängt för gott.
Biao Han reste till sin far, som hade förlorat synen och behövde opereras. Eftersom Biao Han jobbar som kock tvingades restaurangen att hålla stängt under tre veckor.
– Att bli sjuk i Kina är som i USA, du får stå för allt själv. Du måste också ha en anhörig med dig. Så Biao Han var med på sjukhuset i två veckor. Som tur var blev pappan bra och synen kom tillbaka, säger Mikael Larsson.
Soja Sushi tackar för sig efter fem år som restaurang i Knäppingsborg.
Stängningen påverkade ekonomin för deras handelsbolag.
– Vi tappade fart men fakturorna fortsatte rulla in. Nu har vi börjat komma ifatt med det mesta, förutom hyrorna och det satte oss i den här situationen, säger Mikael Larsson.
Soja Sushi har innan dess överlevt pandemi, elkris och inflation – även om marginalerna varit små. Men det har varit svårt att kompensera för kostnadsökningar den senaste tiden.
Hur mycket hade ni behövt öka i omsättning?
– Vi skulle behöva dubbla omsättningen. Det är så pass illa, säger Mikael Larsson.
Under hösten började kunderna komma tillbaka.
– Men den energi vi haft har gått ned. Vi har hela tiden tvingats prioritera vilken faktura ska vi betala i dag och vilken som kan klarar av att ligga några dagar. Samtidigt som resten av familjen undrat varför vi inte kan vara med på saker när vi jobbat tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, säger Mikael Larsson.
Under de sista veckorna kom många trogna kunder och handlade. Det värmde och väckte känslor.
Mikael Larsson har fokus på att tömma lokalen. Sedan hoppas han hitta ett arbete med normala arbetstider och semester.
– Vi har många stammisar som det går att ställa klockan efter, som kommer in genom dörren varje fredag klockan 18. Men det är inte dem vi kan leva på utan det är de andra som vi hade behövt få in. Fler lunchgäster och så, säger Mikael Larsson.
Hur känns det nu när allt är över?
– Både och. Det är tråkigt att ha byggt upp det själva och att nu behöva lägga ned det, säger Mikael Larsson.