I snart trettio år har musikläraren Lena Lindström lett salongsmusiken på Löfstad slott. Med sina elever från Kulturskolan i Norrköping har hon svarat för spröda blockflöjtstoner och cembaloackord när julen sjungs in.
– Men detta år slutar jag min tjänst, och att skiljas från denna jultradition känns vemodigt, säger hon.
Hittade notskatt
Det var 1988 som Lena Lindström började spela tidstrogen musik på Löfstad. Inspirerad av författaren Herman Lindqvist och tillsammans med kollegan Max Thorsson började hon 1992 söka igenom notbiblioteket på Löfstad slott. De gjorde överraskande fynd och mycket av denna musik, avsedd att spelas i hemmet, har besökarna fått lyssna till under julvisningarna.
En engelsk visa hur man tillreder kött av lamm ”Mutton” framfördes på lördagen, och en lustig vintervisa där snön knarrar under stövlarna och näsan rinner. Men också salongsstycken av Bach, Händel och Vivaldi.
– Barockmusik var mycket populärt när familjen samlades här för över tvåhundra år sedan.
Smälter in
Själv är hon något så sällsynt som blockflöjtslärare, och höjer ett varnande finger för att instrumentet börjar försvinna i musikundervisningen. Vanligast i dag är gitarr och piano.
Men det är inte alls som att spela på cembalo, där klaviaturen är betydligt mindre och ljudet framkallas av knäppningar med små stift, förklarar Lena Lindström i sin rokoko-robe med ”watteauveck” i ryggen, som hon själv sytt för att smälta in i Fersen-Piperska miljön.
Cembalo var ett instrument för överklassen, och förlorar sin stämning fort. Särskilt när temperaturen höjs av alla tända ljus och glada besökare. Precis som denna snöiga andra advent.