Klockartorpet, Tamburinens skola och Bastuban. Det riktigt klingar om namnen i området kring Bastuban. Jag undrar om platsen jag kommit till är så musikalisk som den låter.
Första intrycket är dock att det är väldigt tyst och folktomt i området så här klockan elva en vardagsförmiddag. Bara kråkorna kraxar i buskarna längst med spårvagnsspåret. Tydliga tecken talar ändå för att det finns människor i området som besöker hållplatsen. På asfalten vilar en mängd cigarettfimpar och kuren är färggrann av sprayade tags från, en förmodligen yngre generation, som vill visa att de varit vid Bastuban.
Fyrbent vägvisare
Plötsligt rör det sig i buskarna och en grå och vit katt dyker upp på andra sidan spåret. Den är inte så intresserad av att hälsa, men kanske vet den vart bastuban finns. Vi följer efter för att se och hamnar snart framför en stor skylt som berättar att vi hamnat i området Gitarren. Alla dessa instrumentnamn som snart kan bilda en orkester gör oss lite snurriga, men det känns också som ett tecken på att vi är vi på rätt spår.
Vår nyfunna vän hoppar över ett staket in i en trädgård på Albert Engströms gata. Självklart tvekar vi inte att följa efter och knacka på. Dörren öppnas av Gustav Larsson som ropar på mamma Diana Larsson.
- Jag vaknade precis. Jag ska börja jobba snart, säger en nyvaken och förmodligen lite förvånad Diana Larsson som arbetat natt och inte väntade besök.
Hemma hos henne finns ingen bastuba försäkrar hon, men självklart finns ett intresse för musik.
- Både jag och min sambo gillar rock, säger hon och springer och hämtar ett levande bevis - katten Bandit.
- Han är lite lik Zorro, säger hon och berättar att han heter Bandit som ett resultat av hennes och sambons lyssnande på radiokanalen Bandit Rock.
Eftersom vi aldrig hört någon spela Bastuba i den kanalen förstår vi att vi måste fortsätta vårt sökande på annat håll. Vi klappar Bandit och säger adjö till familjen Larsson.
Bjudna på kalas
Väl ute på Albert Engströms gata igen blir vi bjudna på kalas i sandlådan av treåriga Emma Andrésen.
- Jag bakar chokladbollar, säger hon.
Dockan Kajsa och mormor Katarina Andrésen är också bjudna. Sen får vi inte veta så mycket mer om vad som ska hända på kalaset. Emma Andrésens koncentration är orubblig och det är svårt att fånga hennes uppmärksamhet medan hon häller upp geggamoja i de gula muggarna. Vi pratar lite med mormor undertiden och frågar om hon känner någon som spelar bastuba, eller kanske gitarr - vi är ju trots allt i området gitarren.
- Min sambo Sigge spelar gitarr, säger Katarina Andrésen och vill genast presentera honom.
Live spelning
Aningen förvånad och aningen blyg, men till slut lyckas vi övertala Sigvard Floser att komma ut med gitarren. Barnbarnet Emma Andrésen springer redan runt på den blomstrande innergården och sjunger.
- Så göra vi när vi tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tvättar våra kläder...
Morfar börjar snart också sjunga och spela.
- Den är lite ostämd, säger Sigvard Floser och ursäktar sig för att han måste åka iväg. Han ska träffa sitt band säger han och berättar att han arbetat som reparatör för gamla Näckrosbuss och att han tillsammans med pensionerade kollegor har bildat bandet Näckrosorna. Deras band består av gitarrer, dragspel, kontrabas, klarinett och fiol. Men ingen bastuba.
När vi vinkar av Sigvard Floser och själva börjar bege oss bort håller vi nästan på att ge upp. Men när vi går över järnvägsspåret vid Bastuban och hamnar mitt i ett parti memory på Klockaretorpsskolan bränner det till.
Före detta barytonist
- Jag har spelat bastuba, utbrister barnskötaren Andreas Kring Mårtensson och får barnen han spelar memory med på skolgården att nyfiket titta upp från spelbrickorna.
- Ja, eller baryton. Jag vet inte vad det är för skillnad på dem egentligen, säger han och berättar hur han spelade baryton i mellanstadiet.
- Jag vet inte varför jag slutade egentligen, men jag gick över till att spela kontrabas. Det var fränare att spela kontrabas än baryton. Men hade jag fortsatt hade jag säkert varit jättebra i dag, säger Andreas Kring Mårtensson.
NT håller med och nöjer sig med att ha hittat en före detta barytonist i Bastuban. Det känns som ett instrument tillräckligt nära besläktat med bastuban för att gillas. I annat fall hittade vi ju en gitarr i Gitarren. Alltid något.