Då. Flygbild? Drönare? Nej, Christer Dandels tog sig upp på Strömbackens takterrass när han tog bilden över det utdömda kvarteret Oxen i Kneippen i april 1973.
Då och nu
På lite håll – ja, som i form av den gamla svartvita bilden från våren 1973 – ser husfasaderna i kvarteret Oxen i Kneippen riktigt eleganta ut. Snudd på pampiga. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Husen var i själva verket i mycket dåligt skick, redo för rivning och när Christer Dandels tog "Då-bilden" pågick utrymningen av boende för fullt.
Fastighetsägaren, Lundbergs, ansåg inte att det var lönt med någon renoveringsinsats. Bättre då att riva och bygga nytt. Ja nu är det slut på gamla tider. Ja nu är det färdigt inom kort. Nu skall hela rasket rivas. Nu skall hela rasket bort, som Per Myrberg sjöng när det begav sig.
Ingenjör Ulf Löf hos Lundbergs uttalade sig i NT i samband med att bilden togs (från Strömbackens takterrass) och historien om Oxen berättades:
– Fastigheterna är i så dåligt skick att någon upprustning knappast varit tänkbar. Nu håller vi på att utrymma Oxen, vilket tar sin tid och knappast blir klart till sommaren. Så fort ett hus blir tomt skall det rivas eftersom tomma rivningshus kan skapa vissa otrevliga förhållanden. Till vintern är det troligt att det blir rivning av. Vad som skall komma efter de gamla husen är inte klart. Det gäller att få fram en bebyggelse som passar in i stadsbilden, konstaterade han.
Nu. Bostadshus i vitt mexitegel har ersatt de gamla husen från 1900-talets begynnelse vid Vägträffen.
Men en gång i tiden hade husen i Oxen varit både flotta och betydelsefulla. Framför allt det som låg på Lötgatan 1. Liksom många hus i Kneippen uppfördes det i början av 1900-talet och var pensionat under kuranstaltens dagar. Därefter blev det skola och så småningom kommunalhus. Härifrån styrdes Borgs kommun med tillhörande municipalsamhälle (den administrativa enheten för vissa tätbebyggda områden inom en kommun) som utgjordes av själva villastaden.
Att Borg inte kunde förbli en egen kommun i all oändlighet stod dock tidigt klart.
Redan i början av 1930-talet började man diskutera en sammanslagning med Norrköping.
Det fanns röster både för och emot en gemensam kommun. Borgsborna hade lägre skatt än Norrköpingsborna, hade eget vattenverk och köpte sin el från Söderköping. Men Norrköping, som ägde flera egendomar i Borg, drev på. Norrköping ägde dessutom spårvägen som trafikerade villastaden. Det starkaste argumentet för Borgsborna var att arbetslösheten skulle sjunka om de blev Norrköpingsbor istället. Arbetsgivarna i Norrköping anställde nämligen inte gärna folk utifrån och arbetslösheten var kännbar i Borg under de aktuella åren på 1930-talet.
Bland många slitna hus vid Vägträffen var det här mest utsatt inför rivningen. Ägdes på sin tid av stenhuggare Andersson.
På nyårsnatten mellan 1935 och 1936 införlivades Borgs med Norrköping.
En manöver som fick en läsare att yvigt skalda i NT på nyårsafton:
Nu stan oss tagit med hull och hår,
nu gamla borgsbon fallit sönder
vi kan ej längre kallas bönder!
När den svartvita bilden togs hade, som sagt, många redan flyttat från Oxen. De flesta affärslokalerna hade dessutom tömts efter hand. Borta var fiskaffären och mjölkaffären, speceributiken, grönskas- och blomsteraffären, färghandeln och köttaffären. Däremot fanns Kneippens Cigarr- och kortvaruaffär fortfarande kvar, även om innehavarna, systrarna Dagny och Aina Nilsson, var uppsagda till den 1 oktober och under våren redan hade inlett utförsäljningen av lagret.
Vägarbeten vid Vägträffen. Bilden är från i november 1957.
– Avflyttningen är ju inte omedelbart förestående, men visst kommer det att bli vemodigt när den dagen kommer, sa Dagny Nilsson när hon intervjuades i NT i april 1973.
– Butiken har funnits i familjen sedan 1926 och själv började jag arbeta här så smått redan i barndomen. Det har varit trivsamt, man hade sin fasta kundkrets, men de familjerna har flyttat bort. Det har ändrat sig efterhand och nu är det istället mycket studerande i husen häromkring. Hur det skulle vara att etablera sig i en annan stadsdel är svårt att säga, det är ju inga lysande tider för branschen som har stor känning av varuhusens konkurrens. Bara under förra året var det flera liknande butiker i Norrköping som upphörde. Snart kommer det kanske inte att finnas en enda affär kvar med det trivsamma blandade sortiment som har utmärkt vår egen butik.
Med tiden jämnades mycket riktigt Oxen med marken och gav plats för ny, modern bostadsbebyggelse. Husen i mexitegel som kom efter stod klara 1976 och gav hela kvarteret vid Vägträffen en ny lyster. Av det gamla formspråket återstår givetvis inte mycket men författaren Marianne Zetterströms ord från förr om Kneippen gäller nog än idag: "...ett stycke Sverige, inte prytt eller förskönat utan naket i all sin sömnighet och tålmodiga trevnad".