Då. Treans spårvagn passerar Ventilkammaren på sin färd mot Västra station. När bilden togs, i mars 1957, var Ventilkammarens fortsatta öde redan beseglat.
Då och nu
Den omfattande rivningen och saneringen i Norrköping av gamla bostadshus med låg standard har det skrivits åtskilligt om genom årens lopp. Inte minst i Då och nu-serien. Centrala Norrköping genomgick en omfattande förändring på 1960- och 70-talet när det slitna och omoderna revs samtidigt som många Norrköpingsbor fick nya hem i de uppväxande ytterområdena.
Norrköping ändrade skepnad.
Vissa rivningar var dock mindre dramatiska och inte fullt lika omvälvande för stadsbilden.
Som när den gamla Ventilkammaren, vid Lennings sjukhem utmed Linköpingsvägen, föll till marken för grävskopans giriga käftar i maj 1957. En liten och obetydlig byggnad vid en första, hastig blick. Men, vid närmare betraktelse, en viktig pjäs för Norrköpingsbornas vattenförsörjning och som ritades av välkände arkitekten Werner Northun redan 1903. Vilket också kunde anas via den spännande åttahörniga formen.
Ventilkammaren revs för att lämna plats för den nya vägbanan mellan Lennings och Vägträffen.
Hela den lilla oktagonen jämnades med marken medan de underjordiska anläggningarna fick vara kvar tills alla ledningar hade kopplats över till den nya ventilkammaren, placerad 20 meter närmare vattentornet. I sammanhanget kan förstås nämnas att en ventilkammare är en betongkammare, nedgrävd i marken och försedd med reglerventiler som justerar vattenflödet. Uppstår det en läcka längs vattenledningen, är det i ventilkammaren man stänger av vattnet inför en reparation.
Just vid den här tiden var flera stora vägprojekt på gång i och runt Norrköping. Nya sträckningen mellan Navestad och Söderköping, Linköpingsvägen vid Löfstad och Stockholmsvägen vid Sandbyhov. Dessutom skulle en del av Finspångsvägen byggas om. Statsbidrag skulle bekosta 95 procent av väginvesteringarna. NT rapporterade, naturligtvis, grundligt om de stora miljonsatsningarna på ett bättre vägnät och skrev i mars 1957 om planerna som påverkade Ventilkammaren:
Nästa år hoppas man kunna påbörja arbetet med Linköpingsvägen. Ventilkammaren skall bort och spåren skall placeras mitt i gatan. Denna får en bredd av 36 meter och trafiken kommer att ledas i två körbanor.
Vägsträckan mellan Ventilkammaren och Vägträffen har som bekant orsakat främmande bilister mycket bekymmer. De har kört omkring bland spåren och ofta har olyckstillbud, särskilt vid Ventilkammaren, inträffat. Ett avlägsnande av denna har länge varit ett önskemål som alltså snart blir uppfyllt.
"Snart" var således bara ett par månader senare, i maj.
Nu. När Linköpingsvägen breddades och spåren flyttades fanns det inte längre plats för Ventilkammaren.
Ventilkammaren var alltså en viktig byggnad, låt vara att den var felplacerad när vägnätet behövde förändras för att möta den tilltagande bilismen.
Samtidigt var byggnaden i sig långt ifrån perfekt. Vid en brandsyn i juli 1942 slog brandsynenämnden ned på flera punkter i konstruktionen och hotade Norrköpings stad med böter på mellan fem och 500 kronor om inte anmärkningarna rättades till. Framför allt varnade brandsynenämnden för att trävirke låg för nära eldstadsröret på ett par platser. Ur brandsyneprotokollet, bevarat i stadsarkivet, saxar vi följande förelägganden:
Trävägg på mindre avstånd än 60 cm från eldstad eller rökrör skall vara beklätt med 8 mm tjock eternit, 13 mm gipsplattor eller plåt på 3 mm asbestspapp. Är eldstaden uppställd på 20 cm avstånd från trävägg, skall ytterligare ett lager 3 mm asbestpapp anbringas närmare eldstaden.
Vidare:
Oskyddat trävirke får, där rökrör passerar genom yttertak, icke finnas närmare rökrör än 60 mm.
I början av maj 1957 gjorde grävskopan processen kort med Ventilkammaren. I den reglerades vattenflödet.
Den 3 oktober samma år kunde vattenledningsingenjör Erik Rindegård vid byggnadskontoret meddela, i ett brev till poliskammaren i Norrköping, att bristfälligheterna hade avhjälpts. Faran var över för den gången och Werner Northuns lilla skapelse, med tillhörande betongkammare och vattenledningar, kunde fortsätta att spela en vital roll för vattenförsörjningen i stan.
Men när trafiken ökade var Ventilkammaren mest i vägen. Vägnätet behövde uppgraderas – inte bara i Norrköping – och en delegation inom Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknade 1957 på en fördubbling av trafiken inom de kommande tio åren. Till detta kom en föraning om större och tyngre lastbilar och bussar i trafiken framöver, vilket skulle medföra ökade krav på vägarnas kvalitet ur trafiksäkerhetssynpunkt. Även högre levnadsstandard med mer fritid skulle bidra till ökad biltrafik.
Flygbilden, tagen i september 1956, visar exakt var Ventilkammaren låg.
Inte ens Werner Northuns "åttahörning" stod emot den nya tiden.