Då. När AB Max Hellmanns yllefabriker aviserade sin nedläggning hösten 1960 publicerade NT den här bilden över fabriken i hörnet av Sandgatan och Luntgatan. Fabriksbyggnaden finns kvar än i dag, även om firmanamnet på gaveln naturligtvis är borta sedan länge. I övrigt handlar det om kvarter somm till stor del har förändrats.
Då och nu
För hård konkurrens. Samt bristen på kapital för ett nödvändigt investeringsprogram på två–tre miljoner kronor. Två avgörande skäl till att AB Max Hellmanns yllefabriker på Sandgatan tvingades att lägga ned verksamheten hösten 1960. Ännu ett litet steg på vägen mot den totala avvecklingen av Norrköpings en gång så stolta textilproduktion.
Fotografen Rune Holmsell tog den svartvita bilden, "Då-bilden", lite från ovan i samband med att NT avslöjade nyheten om nedläggningen den 21 oktober 1960. Då hade hela personalstyrkan, 135 anställda, redan informerats om det tunga beslut som tidigare tagits på en extra bolagsstämma. Företagsledningens försök att sälja företaget till andra intressenter hade misslyckats. Tre koncerner hade tillfrågats, men ingen av dem kunde klara en såpass omfattande investering.
Beskedet vållade, enligt NT:s referat, stark förstämning bland de anställda som trots allt hade hoppats på det bästa in i det längsta. Å andra sidan fanns det öppningar hos andra företag i textilbranschen i Norrköping och Holmens personalchef Gustav Boija uttalade sig exempelvis omedelbart efter budet om konkurrentens nedläggning.
– Under hösten behöver vi ett 50-tal yrkeskunniga till Holmens textil och yrkeskunnigt folk finns det ju mycket av hos Hellmanns, sa Gustav Boija.
Nu. Den gamla fabriksbyggnaden skymtar bakom hörnet. Den nya bilden är, som ni ser, tagen ur en annan vinkel jämfört med den gamla.
Samtidigt hade Hellmanns mycket att stå i ända fram till det bittra slutet. Direktör Åke Hillberger meddelade att företagsledningen räknade med att kunna "hålla full sysselsättning fram till slutet av året".
– I första hand har vi egna order, och har börjat tillverkningen av varor som kommer att finnas i affärerna i vår. Dessutom fyller vi ut med lönvävnadsuppdrag för företag i Norrköping och vi har överenskommelse om blivande lönvävnad för annat företag, sa han.
– Men den utländska konkurrensen bedöms öka eftersom det fortfarande föreligger överproduktion i de traditionella ylleexportländerna.
Företaget lämnade också en officiell kommuniké i samband med beskedet. Vi saxar lite ur den:
Åtgärder hare framtvingats av den rådande hårda utländska konkurrensen som anses komma att ytterligare öka till följd av de nya marknadsförhållandena i Europa. Företaget har på grund av avsevärda förluster under de gångna åren ingen möjlighet att finansiera så omfattande investeringar att dessa skulle kunna motverka det höga kostnadsläget i Sverige.
Vidare:
Vid företagets anläggning sysselsätts för närvarande 120 arbetare varav cirka hälften kvinnor samt 15 tjänstemän. Med tanke på de nuvarande goda sysselsättningsmöjligheterna torde omplacering av den ledigblivna personalen kunna ske utan större svårigheter.
De anställda var inte riktigt beredda på nedläggningen. Från facket uttalade sig Textilarbetareförbundets avdelningsordförande Sven Robert Pettersson.
Produktionen i full gång i Hellmanns yllefabrik hösten 1960. Men beskedet om nedläggning hade just kommit.
– Man hade hoppats att förhållandena skulle ordna sig. Det var nog en allmän uppfattning bland de anställda sedan så många företag tidigare slagit igen. Förändringen 1956 med direktör Åke Hillberger som företagsledare trodde man nog skulle ge ett positivt resultat, men det behövs mycket pengar för en verklig rationalisering, sa han.
Den imponerande fabriksbyggnaden ligger fortfarande kvar i kvarteret Spetsen där Hellmanns hade adressen Sandgatan 27–29 för sin ylletillverkning under åren 1946–61. Kontoret låg däremot på Sandgatan 12. Ni noterar fasadens vackert roströda tegelkulör på "Nu-bilden". Låt vara att den bilden är tagen ur en annan vinkel, mer jordnära, jämfört med Rune Holmsells originalbild.
Ännu en bild som visar produktionen hos Hellmanns innan ökat konkurrens tvingade fram nedläggningen.
AB Max Hellmanns yllefabriker var ett företag med både lång tradition och goda vitsord för sin ylle av allra högsta kvalitet. Det hela började 1894 när Gustaf Wahren grundande en yllefabrik i eget namn. Två år senare anslöt Max Hellmann, en fabrikör med rötterna i Luckenwalde i Preussen, som delägare. Hellmann hade kommit till Norrköping i unga år, studerade bland annat vid Lenningska vävskolan innan han fortsatte studierna i yllefabrikation i Tyskland och Österrike.
1909 övertog Max Hellmann firman och bytte då också namn på rörelsen till AB Max Hellmanns yllefabriker. Under hans ledning skedde en specialisering på ylletyger av hög kvalitet, som whip cord, paletots och kamgarn. Affärerna gick strålande till en början och mellan 1909 och 1914 steg tillverkningsvärdet från 300 000 till 500 000 kronor.
Framtiden såg ljus ut och ingen anade då textilkrisen långt senare.