Gruppen Ispigg i Bråvallaskrinnarna är redo för en heldag i solen på Bråviken.
Morgonen tar – med strålande sol, drygt tio minusgrader och en lätt vind i ett vinterlandskap – nästan andan ur en och skulle helst ramas in och hängas upp på väggen. Här, längs Bråvikens isklädda strand vid Getå, möter vi upp gruppen Ispigg i Bråvallaskrinnarna.
Parkeringen längs Strandvägen fylls snabbt upp av längtansfulla skridskoåkare.
– Vi brukar alltid annars samlas på en plats och samåka ut med tanke på miljön och svårigheterna med få p-platser, men på grund av coronapandemin måste var och en åka bil själv. Just det här har blivit ett litet problem i år, säger Åke Brandt.
Han och Erik Hammarström är ledarna, som den här dagen ska leda gruppen ut på en heldag av njutning, upplevelser och motion.
De har 50 års erfarenhet av långfärdsskridsko på isarna.
– Då, på 1970-talet, var det mest bara gubbar i jaktkläder, men i dag är det en folksport. Intresset är stadigt ökande, säger Erik.
Erik Hammarström och Åke Brandt har hängt på isarna under många år och leder Bråvallaskinnarna under dagens resa på isen längs Bråvikens strand.
Säkerheten är helt avgörande mitt i allt det vackra.
– Vi kan inte nog tala om det. Kunskap är allt. Om utrustning, om sällskap och om isen... Det enda följer det andra. Man kan aldrig vara nog försiktig, utan man måste vara noggrann i det man gör, säger Åke.
Föreningen Skridskonätet, som Bråvallaskinnarna och Friluftsfrämjandet är en del av, har ständigt uppdaterade israpporter. Bråvallaskrinnarna har ett speciellt "välkommenprogram" för nya medlemmar, där man får lära sig de viktigaste grunderna.
– Bland annat hur man kan tolka israpporterna, som läggs upp nätet. Isen är färskvara, som förändra sig dag till dag. Under våren kan det till och med handla om timme till timme. Bara för man ser spår från andra åkare är det absolut ingen garanti för att det är säkert, säger Åke.
En välpackad ryggsäck blir en flytväst.
De elva åkarna samlas för en sista genomgång innan turen börjar.
– Det kommer att bli en pangdag. Det är kanske lite mycket vind. Ingen av oss gillar motvind. Vi brukar lägga upp turen så att den startar i motvind – om det går. Vägen hem blir så mycket skönare, säger Erik.
Maja Brandt köpte sin allra första skridskor 1970.
– Men det är inte de här, säger hon och pekar på dagens par.
– Vi är ute minst ett par gånger i veckan och åker. Att komma ut ett sån här vacker dag i den här miljön och åka skridskor är något man aldrig kan tröttna på. Det är en härlig naturupplevelse, säger hon.
Ett par minuter senare börjar gänget ta de första, långsamma skären och försvinner bort i horisonten.