Lyckan försvann i början av 70-talet

NT har upprepade gånger berättat om visionerna att bebygga parkeringstomten i kvarteret Lyckan. Både hos kommunen och hos de privata aktörerna.Med sin placering mitt i centrala Norrköping (se karta) utgör Lyckan ett tomt hål i stadsbilden, och sedan den sista rivningen i början av 70-talet fylld med parkerade bilar. Kommunens bakgård var ett uttryck som myntades då det stod klart att inget nytt skulle komma efter den tidigare bebyggelsen.Där ingår förutom Lyckan, även rivningstomterna i kvarteren Spinnrocken och Aspen, alltså parkeringskvarteren mellan varuhusen och Kristinagatan.Stora, gapande hål som utgör en form av ett ingenmansland. Men högst troligen med tomtpriser som står och tickar.Lyckan är ett av de kvarter som omfattades av den stora saneringen av innerstan. Som i sin tur föregicks av en intensiv markspekulation, både från det privata fastighetsbolaget Strömstaden och från Norrköpings stad.De äldre bilderna kan berätta om ett rejält slitet och nedgånget innerstadskvarter. I kvarteret Lyckan återfanns bland annat ett tunnbinderi
i ett par generationer och tunnbindarns gård var ett dragplåster för den tidens barn.1950- talets stadsbild visade upp en helt annan karaktär än vad som sedan skulle komma på 60-talet. Här handlade det om en småskalig bebyggelse från 1800-talets mitt och framåt.Klassiska Hagströms
Här fanns även små butiker och service i olika former. Lite längre bort längs Prästgatan återfanns Betelkyrkan och i hörnet av Prästgatan och Olai Kyrkogatan låg det välbesöka arbetarfiket, Café Royal.Längs Hantverkaregatan återfanns klassiska Hagströms Musik och lite längre bort, Samas Cykel. Just Hagströms var vida känt inom musikerkretsar, inte minst för sina gitarrer. Företaget hade en egen fabrik i Älvdalen och generalagenturen på klassiska märken som både Fender och Gibson. Våra egna idoler på Ljura, The Tigers, hade köpt sina Fendergitarrer just hos Hagströms. Kvarterets store son var Lars "Tjadden" Hällström som föddes och växte upp på adressen Prästgatan 32, i det nordvästra hörnet av Lyckan.Planer från och till
Efter saneringen ägdes marken i kvarteret av Lundbergs, Henry Ståhl Fastigheter och kommunen. Och från och till under årens lopp har det diskuterats att bygga nytt, men de planerna har aldrig blivit verklighet.I slutet på 1980-talet hade bland annat Ståhls planer på att uppföra ett 15-våningars höghus för kontor och bostäder. Den resterande delen var tänkt att bli en trädplanterad park.Flera gånger har också kvarteret varit föremål för en brainstorming av idéer bland stadens skolelever. Ökensand från Sahara och en pyramid som skulle rymma en nattklubb eller ett kafé, en mjölkbar som serverar milkshake och glass och där vuxna var portförbjudna, en samlingsplats där Norrköpingsbor i olika åldrar kunde samlas och åka skridskor på vintrarna och boule och inlines på somrarna, var bara några av idéerna.Det senaste förslaget dök upp för sju-åtta år sedan, då Lyckan skulle förvandlas till en form av "hyperdom". I en affär på på 5,5 miljoner kronor blev kommunen den dominerande ägaren av kvarteret. Resterande 25 procent kom att ägas av Lundbergs.För mellan 400 till 600 miljoner kronor skulle Norrköpingsborna få en stor aktivitetsanläggning med bland annat en basketarena för 3 000 åskådare. I förslaget ingick även ungdomslokaler, restauranger, studentboende och hotell. De båda fastighetsägarna i kvarteret var överens om att något borde göras. I den kommunala visionen ingick att kvarteret Lyckan skulle vara bebyggt år 2005-2006.Men av det bidde det ingenting. Arenan byggs istället ute i Himmelstalund. Och det enda som har hänt sedan saneringen är att Kristinagatan har breddats.Lyckan är fortfarande en steril p-plats.

Lyckan försvann i början av 70-talet

Den småskaliga bebyggelsen revs bort under 1960- och 1970-talen. Uttrycket kommunens bakgård myntades efterhand. Lyckan slutade att le mot kvarteret Lyckan.