Ljuset har återvänt. Visst är det härligt med dessa underbara skymningar som aldrig verkar ta slut. Ändå är det med blandade känslor jag möter den allt ljusare kvällshimlen - om några veckor går det inte att se stjärnbilderna ordentligt ens mitt i natten. Men var årstid har sin charm och det går alltid att hitta något att spana in.
När solen precis har gått ned och skymningsljuset flödar i väster, vänd dig helt om och titta mot öster. Om du har någorlunda fri sikt kan du se ett rosafärgat band längs horisonten - Venus bälte. Det har inget med planeten Venus att göra utan är helt enkelt skymningen som reflekteras i jordens luftmassor.
Just i kväll, lördag, är det extra häftigt att kolla in Venusbältet, för där i sydost håller samtidigt årets största super-fullmåne på att gå upp. Att den är extra stor beror dels på att den faktiskt är nära oss för tillfället, dels på månillusionen - en synvilla som gör att vi tycker att månen är större när den är nära horisonten.
En bit ovanför till höger om månen ser du två stjärnor: planeten Saturnus och Spica, den ljusaste stjärnan
i Jungfrun. Ytterligare högre upp på himlen, nästan rakt uppåt sett från månen, finns en ännu starkare stjärna - Arcturus (c-et uttalas som k) i Björnvaktaren. De gamla sjöfararna
i Polynesien kallade den Hokulea, glädjens stjärna. Om man följer Karlavagnens tistelstång i en båge kommer man först till Arcturus och sedan till Spica.
Arcturus är norra stjärnhimlens ljusaste stjärna - ett faktum som utnyttjades vid världsutställningen i Chicago 1933. Man lät stjärnans ljus förstärkas genom ett teleskop rakt mot en fotocell, då en helt ny uppfinning. Fotocellen fixade i sin tur att belysningen vid utställningen tändes. En extra poäng var att Arcturus ligger nästan 40 ljusår ifrån oss. Så lång tid tar det alltså för ljuset från stjärnan att komma till jorden och så lång tid hade det förflutit sedan den föregående världsutställningen i Chicago 1893.
Det verkar vara mode just nu att planeterna på himlen ska ha en ljus stjärna intill sig. Förutom Saturnus och Spica finns också Mars och Regulus i Lejonet. Följ fullmånen till Spica och vidare i denna riktning 2,5 gånger längre bort så kommer du dit. Även den iögonfallande ljusa Venus i nordväst på kvällarna har fått en följeslagare: Elnath i Oxen. Trots att Elnath är svag i jämförelse med Venus är den egentligen 700 gånger ljusare än solen, det är bara det att den ligger så långt härifrån - 131 ljusår. Undrar just hur kvällsskymningarna på en planet runt Elnath skulle se ut? Kanske i häftigaste laget, jag tror jag nöjer mig med de jordiska.