Den 20 december 2010 kom Lennart Holtin till Skänningeanstalten, med trettiofem år av narkotikamissbruk och kriminalitet bakom sig.
- Jag upptäckte att jag var 51 år gammal och ska jag se det realistiskt ska jag vara glad att jag lever. Jag hade kanske bara tjugo år kvar att leva, och där någonstans kom beslutet. Ska jag sitta tio av de tjugo åren i fängelse? säger han.
Började tänka om
På Skänningeanstalten erbjöd kriminalvården honom att anmäla sig till deras 12-stegsprogram. Och han började fundera över sina beteenden, attityder och sina känslor.
- I mitt fall var jag rätt så känslomässigt död när jag kom in och hade inte kunnat identifiera känslor över huvudtaget. Jag har knarkat i 35 år och suttit i fängelse nitton gånger. Det var helt okänd mark.
Trovärdig behandling
Han är positiv till behandlingen. Men att lämna det gamla kriminella livet var ingen enkel resa.
- Jag har alltid haft en tanke att lägga av men den insikten brukar inte bli så långvarig. Ju närmare muck man kommer ju snabbare vill man ut. Då är den där tanken borta.
- Det som gjorde det trovärdigt för mig var att terapeuterna var gamla rövare själva. Kan de så kan jag.
När han träffade terapeuterna som själva tagit sig genom narkotikamissbruk och fängelsestraff såg Lennart Holtin möjligheten att själv lämna det kriminella livet bakom sig.
- Det första jag var tvungen att göra var att lämna min sambo. Jag var tvungen att säga hejdå till mina vänner och hejdå till mitt hem. Först då blev jag mottaglig att lyssna.
Det var det jobbigaste beslutet han fattade. Han bröt kontakten med Småland, där alla i hans omgivning var kriminella på ett eller annat sätt.
Tuffast efteråt
Efter fängelsevistelsen skrevs Lennart in på behandlingshem. Och det är just tiden efter muckning som är det svåra menar han.
- Det krävs lite fotarbete. Även om du sitter i fängelse med behandlingsprogram krävs det lite arbete från dig själv när du kommer ut. För det är där kriminalvården missar, säger han.
De vänner han lämnat, ersattes av nya genom programmet och de människor han träffar genom KRIS - kriminellas revansch i samhället, där han arbetar ideellt.
Livet vände om
- Jag är inte rädd för att be om hjälp längre. Innan var jag lite bångstyrig och vägrade böja på nacken. Det är en ny värld som öppnar sig för mig. Som egentligen är mycket enklare än det kriminella livet.
- Det här har räddat mitt liv. Jag har fått kontakt med mina två äldsta söner som jag inte pratat med på nitton år. Och min dotter bor hos mig i dag. Hon har väntat 22 år på att pappa ska nyktra till.