Då och nu
Skulle Tuppens fabrikslokaler ha bevarats och, likt grannen Yllefabriken, byggts om till attraktiva bostäder med guldläge vid Strömmen? Tanken svindlar. Å andra sidan blev det bra som det blev med mycket attraktiva bostäder. Den nedgångna fabriken revs och ersattes av, bland annat, radhus som stillsamt klättrar upp mot Tunnbindaregatan på ett tilltalande sätt. Men man kan samtidigt inte komma ifrån att hela Tuppenområdet vid Garvaregatan var klassisk Norrköpingsmiljö vars siluett kunde ses som en hyllning till hela textilepoken. Den roterande och välkända Tuppensymbolen spred ljus över Strömmen under kvällar och nätter.
Det är naturligtvis fullt tillåtet att fantisera en smula, över ett bevarande, med en gammal svartvit bild framför sig.
Bilden publicerades i NT i april 1968 och rubriken intill berättade var det hela handlade om: "Gamla Tuppen får snart ge plats för strandpromenad och bostäder".
Vi läser med stigande intresse:
Om två år ungefär räknar man hos Skånska Cementgjuteriet att kunna komma igång med rivningen. Det är fråga om en intressant sanering. Tuppens fabrikskomplex är ju en känd stadsbild med den dominerande fasaden mot Strömmen. Tanken är att på platsen uppföra bostadshus och det kommer at bli en fin utsikt från lägenheterna mot Strömmen med Refvens grund och Oscar Fredriks bro i förgrunden. Stadsplanen för området är ännu inte klar men myndigheterna är inne på tanken att här få ett fullföljande av den öppna linjen mot Strömmen som inleddes då Armerad Betongs fastigheter uppfördes. Därmed blir det möjligt med en strandpromenad mellan Bråddgatan och Spången.
Man räknade med en byggstart under 1970. Riktigt så snabbt gick det dock inte. I stället påbörjades grundarbetet för de nya bostäderna hösten 1977. Tuppenområdet vid Garvaregatan skulle få nytt liv. Några år senare stod de första radhusen färdiga och i samma veva inleddes planeringen för bostäderna i de angränsande kvarteren ut mot Bråddgatan och Tunnbindaregatan. Vyn förändrades radikalt. Mycket tydligt om man jämför Då-bilden med Nu-varianten.
Samtidigt var inte Tuppen, eller Norrköpings Bomullsväfveri AB (grundat 1852), vilket textilföretag som helst. Det räknades som flaggskeppet i hård konkurrens när Norrköping kom att kallas "Sveriges Manchester". Framför allt Tuppens lakansväv hade gjort Norrköping känt i hushållen runt om i Sverige. Vid Grytsgatan, längre uppströms och på andra sidan Strömmen, låg spinneriet och vävsalarna och den färdiga väven transporterades sedan till Garvaregatan för behandling och beredning. Där stämplades också den färdiga produkten med det välkända emblemet, den engelska stridstuppen.
Företagsledningen hade, vid ett besök i England, fått beskåda tuppfäktning och inspirerades av stridsandan och uthålligheten hos tupparna i ringen. En liknande resonemang förde fotbollsklubben Tottenham i norra London, med smeknamnet "Spurs", och plockade upp fjäderfäet i sitt klubbmärke. I Norrköping blev Tuppen en symbol för Tuppen. "Tuppenkvalitet är Toppkvalitet", som det hette i reklamen.
Men inte ens toppkvalitet är oändlig. 1965 såldes fabriksbyggnaden vid Garvaregatan till Skånska Cementgjuteriet som alltså rev, sanerade marken och byggde bostäder. Då hade redan Tuppen, fyra år tidigare, upphört i egen regi och gått upp i Gamlestadens Fabrikers AB.
Långt senare kan man inte låta bli att fundera över vad som hänt om fabriken istället rustats upp och byggts om till bostäder. En svindlande tanke man kan leka med när man flanerar utmed strandpromenaden. Ett storslaget projekt. Samtidigt är det förmodligen en orealistisk tanke. Allt tyder på att Tuppens förfall hade gått för långt. Så här skrev NT i reportaget från april 1968:
Den gamla fabriksbyggnaden och husen runt den förfaller alltmer. Vid sidan av de nya husen vid Strömmen ser det nu riktigt ruffigt ut när man tittar upp mot Garvaregatan. Som alltid när ett hus får stå tomt har man roat sig med att slå sönder fönster och fördärva. Att detta centrala avsnitt av Norrköping behöver saneras och snyggas upp är tydligt. Alla resande som kommer över bron eller solar på trappan vid Strömmen får som det är nu inte något vackert intryck av Norrköping.
Förfallna byggnader som behövde saneras. Vi känner igen bilden från 1960- och 70-talens många rivningar i innerstaden när Norrköping till stor del bytte skepnad.