Nu har det gått två veckor sedan det hände, men Emilios mormor Eva-Britt Burkhard är fortfarande upprörd över skolans agerande.
– Jag tycker det är förkastligt. Det måste fram rutiner för hur skolans personal ska agera när man släpper lös barn i skogen på egen hand. Hur kan man strunta i att en elev är borta och gå tillbaka till skolan och äta lunch. Det är inte klokt!
Hon tog illa vid sig av händelsen. Hon har själv dåligt lokalsinne och vet hur lätt det är att gå vilse. Hon hade därför lätt att sätta sig in i hur Emilio kände sig när han gråtande irrade runt med en karta i handen, utan att de vuxna som passerade frågade hur det var fatt.
– Tänk om han hade ramlat och brutit sig? Hur länge hade han då fått ligga där? säger hon.
Samma kväll som det hade hänt ringde Emilios mamma till Eva-Britt och berättade att Emilio hade gått bort sig när klassen hade orientering.
– Klassföreståndaren hade ringt och sade att de hade pratat med Emilio, som hade sagt att det var okej. Men de sade inte hela sanningen – att de gick tillbaka till skolan för att äta lunch utan att leta efter Emilio. När han kom tillbaka till Tjalvegården var ingen där. Varför hade ingen stannat kvar?
Eva-Britt Burkhard tycker att det är viktigt att det som hänt kommer fram för att alla förskolor och skolor som går ut i skogen med barn/ungdomar ska ha rutiner om någon går vilse.
– Emilios mamma har varit i kontakt med rektorn och har begärt att få se en åtgärdsplan, men hon har inte fått det än, säger Eva-Britt Burkhard.
Emilio var ledsen och lite orolig efter händelsen.
– Jag tänkte på det i två-tre dagar, men inte nu längre, säger han.
Sedan cyklar han iväg till en kompis.
Maria Asplund är rektor på Erlaskolan södra, som ligger i närheten av Vrinneviskogen.
– Jag har haft en bra dialog med Emilios mamma och har upprättat en tillbudsrapport, eftersom det hade kunnat hända något allvarligt. Vi har nu säkrat upp att alla lärare känner till att de ska påkalla hjälp om en elev inte kommer tillbaka. Det ändrade läraren, som var med i skogen, till nästa lektion.
Maria Asplund säger att hon förstår förälderns oro.
– Det är klart att man blir orolig om ens barn går vilse. Det väcker mycket känslor.
Samtidigt tycker hon att läraren som var ute i skogen hade en bra plan för att eleverna skulle lära sig hitta i Vrinneviskogen först tillsammans med en vuxen och sedan gradvis allt mer på egen hand.
– De har övat orientering och hur de ska hitta tillbaka om de kommer bort sig. Det vi säkrat upp nu är att alla känner till rutinerna för hur vi ska agera om en elev går vilse. Att man ska påkalla hjälp, eftersom man som lärare har ansvar för alla de andra eleverna också, och sedan stanna kvar och leta.
Hon berättar att den aktuella läraren i skogen uppmärksammade att Emilio inte hade kommit tillbaka, men gjorde bedömningen att han skulle hitta tillbaka till skolan själv.
– Rutinerna för hur vi hanterar en sådan här situation finns redan på plats. Nu får vi åter igen säkerställa att all personal är väl insatta i dem, så det inte händer igen, säger Maria Asplund.
Både den aktuella läraren och Emilios mentor har varit i kontakt med hans mamma.