Matchen gäller fortfarande som publikrekord på Parken. Det var den berömda träläktaren som rasade. Denfanns i hörnet bredvid den Östra läktaren, C-läktaren, där lagen på den tiden hade sina omklädningsrum. Med facit i handen visade sig skadorna vara ganska små och ingen människa skadades allvarligt. Nej, det som upprörde var nog snarare det faktum att tillståndet för alla gamla träläktare vid Idrottsparken var allt annat än bra. De var helt ruttna på flera ställen.Läktarraset utlöste en storm av kritik. NT skrev att "det är en skandal att landets främsta fotbollsstad kan erbjuda sin publik sitt- och ståplatser som är så bristfälliga att olyckshändelser skall behöva inträffa."På löparbanorna
Vid Idrottsparken fanns under 1950-talet A-läktaren som kunde ta 450 personer och på båda sidor av den fanns öppna och enkla sittplatssektioner av trä. Den senast uppförda sektionen var C-läktaren, på den motsatta sidan. Den naturläktare som gick under namnet "Berget" hade visserligen en rejäl kapacitet, men för att få in all publik till vissa matcher användes lösa bänkar på löparbanorna, vilka kunde ta ända upp till 5 000 personer.En rejäl upprustning behövdes. År 1955 lades ett förslag fram på en ny sittplatsläktare i betong och med en publikkapacitet på 4 700.Läktaren ritades av arkitektfirman Jaenecke & Samuelsson i Malmö, som tidigare hade ritat Nya Ullevi i Göteborg och nya Malmö Stadion.Året därpå gavs stadsfullmäktige Idrottsparksbolaget klartecken på ett lån för bygget. Det hade rått delade meningar inom kommunen och det fanns förslag på att banta läktarbygget.
I samma veva inträffade läktarraset, som bäddade för ett snabbt beslut.Men allt var inte frid och fröjd. När pengarna väl var garanterade, blev det problem med bygglovet. Efter många påtryckningar, till slut ända upp till regeringen, fick bolaget så småningom ett bygglov, men bara för själva läktarstommen. Tak och inredning skulle få bli ett senare arbete.Rejält försenad
Den första etappen satte igång i september 1957 och samma höst fick man äntligen bygglov även för taket och innanmätet. Men VM-läktaren var ändå rejält försenad och man var tvungen att bygga under vintern, vilket bland annat medförde ett dyrare bygge.Den första VM-matchen på Idrottsparken kom allt närmare och många befarade att den nya läktaren inte skulle hinna stå färdig. Timmarna innan den första matchen hade inhyrda firmor och kommunens folk fullt sjå med att inreda omklädningsrum, bastun, sammanträdesrum, serveringen, förråd och toaletter.Den första VM-matchen i Norrköping mellan Frankrike och Paraguay spelades den 8 juni, samtidigt som det var dags för Den blomstertid nu kommer och skolavslutning.Hyland eller tv
Biljetter till VM-matcherna såldes bland annat av stans tobakshandlare, exempelvis Brinckebacks på Gamla Rådstugugatan, Nisse Jonsson på Slottsgatan, Larssons på Skolgatan och Ledbergs på Västra S:t Persgatan.De som inte var på Parken fick nöja sig med Lennart Hylands radioreferat eller tv. Just televisionen var något helt nytt för många. Lagom till VM var det drösvis med annonser om tv-apparater i lokaltidningarna, där det anspelades på att det var VM-fest och att alla bara skulle ha den tekniska innovationen.Tre matcher spelades på Idrottsparken i Norrköping, Frankrike-Paraguay (7-3), Paraguay-Skottland (3-2) och kvartsfinalen Frankrike-Nordirland (4-0).Frankrike-Paraguay sågs av drygt 16 000 personer och fransmännen kom med storstjärnor som Just Fontaine och Raymond Kopa. Den senare var en fattig gruvarbetare av polskt ursprung, som hade gått till Real Madrid för rekordsumman 600 000 kronor. I Paraguay fanns bland annat Amarilla, en fullblodsindian med ett fruktat skott.Men det var nog främst fransmännens fantastiska spel som kom att etsa sig fast i minnet hos många Norrköpingsbor. Idrottsparken kom även att bli något av en lyckoarena för fransmännen.Det som länge såg ut att bli ett smärre fiasko, blev i stället till succé. Norrköping hade fått sin VM-läktare.
Källa: Fritid i Norrköping under 30 år, av Lars Gellerstedt.