När brott mot barn inträffar reagerar många med avsky. Straffskalorna och strafflängden diskuteras därför ofta och många har gärna synpunkter på hur straffen ser ut.
Efter händelsen i Kimstad den 15 april, där en ung flicka misstänks ha blivit utsatt för en grov våldtäkt, har vi fått reaktioner från allmänheten som ifrågasätter hur straffskalorna ser ut. En 39-årig man greps av polis kort efter att brottet begicks och är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet. Åklagare Karin Evlinger har fram till den 11 maj på sig att väcka åtal.
Den 39-årige mannen, som nu är misstänkt, var villkorligt frigiven när den grova våldtäkten i Kimstad ägde rum. 2018 dömdes han för grovt sexuellt övergrepp mot ett barn till fängelse i ett år och nio månader. Straffskalan för grovt sexuellt övergrepp mot barn är fängelse i lägst ett år till högst sex år.
Vi har tidigare talat med chefsåklagare Torsten Angervåg om straffet som mannen dömdes för 2018. Han förklarade att domstolarna ofta lägger sig i den nedre delen av straffskalan. Det är en praxis som bekräftas av lagmannen vid Norrköpings tingsrätt, Elisabeth Lager.
– Det är riktigt att domstolarna generellt ligger förhållandevis lågt på straffskalan. Den främsta förklaringen till det ligger i utformningen av straffskalorna. De ska täcka allt från de minst allvarliga fallen av den specifika brottstypen, till de allra allvarligaste, de ”extrema” fallen. Och de allra allvarligaste fallen är – tack och lov – mycket ovanliga, medan fallen som har ett lågt straffvärde brukar förekomma ofta. Det gör då att många domar hamnar i den nedre delen av straffskalan, säger Elisabeth Lager.
När domstolarna bestämmer påföljden tar de hänsyn till hur brottet är beskrivet under förhandlingen. De tittar på alla moment, till exempel hur det sexuella övergreppet har sett ut, hur mycket hot eller våld som har använts eller om gärningsmannen har utnyttjat ett förtroende.
De tittar också på om det finns försvårande omständigheter. Det kan exempelvis handla om att den tilltalade visat stor hänsynslöshet, om det är organiserad brottslighet eller om den tilltalade utnyttjat att offret varit i en skyddslös ställning och haft svårt att freda sig.
– Straffet kan också påverkas om det är fråga om ett återfall, säger Elisabeth Lager.
Varför hamnar det tidigare ärendet som mannen dömdes för i den nedre delen av straffskalan?
– Jag kan inte och jag ska inte kommentera domen. Jag är chef över domarna i Norrköping och jag ska inte kommentera hur en annan domare har dömt, säger hon.
Utöver att utgå från själva gärningsbeskrivningen tittar domstolen även på andra rättsfall för att jämföra praxis. Om domstolarna ska ändra strategi och döma på något annat sätt krävs i regel en lagändring eller att Högsta domstolen ändrar praxis, något som domstolarna sedan anpassar sig till.
Tar man hänsyn till brottsoffret när påföljden bestäms?
– Det är inte så lagstiftningen är utformad i Sverige. Påföljden är inte i första hand en upprättelse för brottsoffret, utan det är brottets straffvärde som bestämmer vad straffet ska bli. Men när domstolen ska göra en bedömning av straffvärdet beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit för målsägaren, så på det sättet tas ändå hänsyn till brottsoffret, säger Elisabeth Lager.
Hon menar att även lagstiftaren tar hänsyn till brottsoffret. Det görs när lagstiftarna utformar straffskalorna för en viss typ av brott. Då bestäms hur allvarlig en viss brottstyp är, generellt sett. Det värderas och ställs mot andra typer av brott.
Straffskalorna utvärderas och lagstiftarna ändrar påföljder i takt med hur samhället utvecklas. Det avspeglas också i straffskalorna vilka brott som lagstiftarna anser är allvarligast. Brott med högt straffvärde anses vara mer allvarliga, jämfört med brott med lägre straffskala. Till exempel ser samhället numera allvarligare på brott mot den personliga integriteten, medan man såg allvarligare på egendomsbrott förr i tiden, när folk var fattigare.
Kan domstolen döma ett högre straff än vad åklagaren yrkat på vid en huvudförhandling?
– Det finns inte något formellt hinder mot att domstolen dömer till en högre straff än vad åklagaren har yrkat, men i praktiken blir det nästan aldrig aktuellt, säger Elisabeth Lager.