"Många frågar 'varför går hon inte bara?'. Det är fel fråga. Frågan borde vara 'varför gör han så här?', säger Kvinnojourens ordförande Birgitta Widén.
Julen är för många en glädjens högtid, men för andra kan julens festligheter innebära något helt annat. Birgitta Widén, ordförande för föreningen Kvinnojouren i Norrköping, berättar att samtalen till föreningens jourtelefoner ökar kraftigt efter storhelgen.
– Man är hemma och i många fall dricks det alkohol, som kan trigga igång saker, säger Birgitta Widén och fortsätter:
– De här kvinnorna vill ofta göra julen så fin som möjligt för sina barn och håller ihop det. Men efter julen så söker de hjälp.
Kvinnojouren i Norrköping är en ideell förening som har jourtelefoner för tjejer, kvinnor och tanter som utsätts för våld, dit man kan vända sig anonymt för råd och stöd.
– Vi är ingen myndighet, vi dokumenterar ingenting. Men vi lyssnar på kvinnorna och vi tror på dem. Det är många kvinnor som känner sig lite svikna av socialtjänsten och polisen och då är det många som föredrar att prata med oss, säger Birgitta Widén.
Utöver Kvinnojouren har föreningen också en jourtelefon för tjejer och en för tanter. "Kvinnor i alla åldrar utsätts för våld", säger Birgitta Widén.
Våld behöver inte vara fysiskt. Det kan handla om psykiskt, ekonomiskt, digitalt, materiellt eller sexuellt våld, säger Birgitta Widén. Hon har varit engagerad i Kvinnojouren i över tio år och har hört många historier från utsatta kvinnor.
– Det börjar ofta med att han är fantastisk. Men sedan smyger sig kontrollen på, men på ett ganska sofistikerat sätt, säger Birgitta Widén och fortsätter:
– Han kan hämta henne från jobb eller skola, han kan tipsa om vad hon ska ha på sig, han tycker inte att hon behöver umgås med de här vännerna, för de är inte så trevliga.
Samtycke gäller inte bara vid sex, säger Birgitta Widén. "Kollar han din mobil, hämtar dig från jobbet eller säger vad du ska ha på dig utan ditt samtycke då är det varningssignaler."
Allt eftersom, förklarar Birgitta Widén, anpassar hon sig efter honom, hur han vill att hon ska klä sig, vilka hon ska umgås med och hur hon ska vara. Hur han vill ha det blir det nya normala. Hennes umgängeskrets krymper och kontakten med nära och kära blir allt mindre frekvent.
– Sedan kommer den digitala kontrollen. Han kollar i hennes mobil vad hon har för vänner och håller koll på var hon rör sig med GPS, säger Birgitta.
– Det fysiska våldet är ofta det sista steget.
Efter julen går telefonerna varma hos Kvinnojouren i Norrköping. Enligt Kvinnojourens ordförande Birgitta Widén ökar våld i nära relation under högtiden.
Hur vet man när ens partner har gått över gränsen och det är dags att dra i nödbromsen?
– Om magkänslan är fel, då är det fel. Det måste finnas ett samtycke. Om du säger att du inte vill bli hämtad från jobbet, men han ändå står där och väntar när du slutar – då är det en röd flagga.
Listan över varningssignaler kan göras lång och trots att ens partner utsätter en för våld kan det vara svårt att sätta fingret på att det är just det som händer.
Kvinnojouren kan hjälpa utsatta kvinnor med råd och stöd men också kontakt med myndigheter.
– Om man är osäker över om man är utsatt för något kan man ringa oss på Kvinnojouren och berätta sin historia eller så kan du prata med någon annan som du litar på. Man kan också kontakta Socialjouren, säger Birgitta Widén.
Även om man vet att man är utsatt kan det vara svårt att ta sig ut, säger Birgitta Widén. Gemensamma barn och gemensam ekonomi kan göra det svårare att lämna, men också den relation som man i grunden har eller har haft till varandra.
– Man lever ju i en kärleksrelation. De här männen är personer som man älskar eller har älskat, säger Birgitta Widén och fortsätter:
– Jag har träffat kvinnor som efter att de kommit till ett skyddat boende gråter för att de älskar honom så mycket. Det kan vara svårt att lämna även om ens partner skadar en, säger Birgitta Widén.
Birgitta Widén har varit ideellt engagerad i Kvinnojouren sedan hon flyttade till Norrköping 2011. "Jag tycker att det är viktigt att göra en insats", säger hon.
Om man blir utsatt ska man se till att dokumentera det man utsätts för, genom att till exempel att skicka det till en vän eller föra dagbok.
– Ofta står ord mot ord och det kan vara bra att ha dokumentation om det skulle bli en rättssak av det.
Finns det några varningssignaler som man som anhörig, vän eller kollega kan hålla utkik efter?
– Det handlar framförallt om förändringar i beteenden, då kan man börja ana att det är något på gång. En glad tjej som var med på alla fester och som helt plötsligt aldrig kommer, till exempel, säger Birgitta Widén.
"Vi brukar säga, verkar det för bra så är det nog för bra.
Då är det inte på riktigt.", säger Birgitta Widén.
Om man misstänker att någon i ens närhet kan vara utsatt för våld är det viktigt att man finns där för henne även om hon inte är redo att ta emot den hjälpen.
– Man kan alltid ställa frågan "hur har du det?" och även om de säger att allt är bra kan man då visa att man finns där om de skulle vilja prata om något. Så småningom kanske hon tar den hjälpen.
Läs om "Röd" som efter 30 år flydde från våldet: "Jag hade en sån skräckpanik, det var fruktansvärt".