En ny hösttermin har precis börjat. Drygt 280 elever i tolv olika klasser på mellanstadiet har lämnat sommarlovet bakom sig, när de möts upp igen på skolgården och Rambodalsskolan öppnar upp lokalerna för 30:e gången. En hattparad och stjärnbesök från IFK Norrköping och Dolphins var en del av firandet.
Kent Olsson och Carola Bladh har varit med från starten.
– Vad gör du här idag, Carola? Du skulle ju vara ledig idag, säger en elev med en frågande min, när vi tar plats i en sal för bildens skull.
– De håller koll på mig, säger Carola och ler.
De kom egentligen in genom varsin dörr i augusti 1988, när Carola klev in i lärarrummet som textillärare och Kent blev anställd på fritidsgården och hade skötseln av idrottshallen och skolans ytterområden.
30 år i en och samma skola?– Hur det är möjligt? Jag har ställt mig själv den frågan, men jag har jobbat med många olika arbetsuppgifter genom åren och fått möjligheten att utvecklas. Det är något särskilt med stämningen och alla kollegor genom åren, säger Carola, som också varit speciallärare och klassföreståndare.
– Jag har trivts i huset och haft många olika arbetsuppgifter inom de här väggarna. Det är så enkelt, menar Kent.
Han jobbar, sedan 2001, med administration, men har också varit vaktmästare och idrottslärare och går i pension vid årsskiftet.
Carola har egentligen redan gått i pension, men jobbar kvar fyra dagar i veckan.
Varför?– Titta, säger hon och blickar ut genom fönstret, där skolgården bubblar av energi och glädje.
– De unga har idéer, är så kreativa och ger mig kraft. Vi lär oss av varandra. Det är ett givande och tagande.
Plötsligt springer Kent Olssons son Roberth förbi utanför.
– Där är grabben. Han är rektor här nu och har egentligen varit med i 30 år på skolan också. Det känns i alla fall så. Det är lite häftigt. Allt går igen.
Såväl Kent som Carola har haft och har stora intressen utanför arbetet i skolan. Kent levde i fotbollens värld, som spelare och ledare, i många år.
– Nu är jag bara en tyckare på läktaren, säger han.
Carola har konsten.
– Det är mitt fritidsjobb. Jag har jobbat med den på olika sätt under alla år. I dag driver jag en liten sommarbutik med konsthantverk i Söderköping.
Fritidsgården och skolan var, till en början, var för sig, men hittade ganska snabbt ett samarbete i musikaler. Lärare och elever gjorde gemensam sak och satte i tio års tid upp olika musikaler, som spelades i idrottshallen.
– Alla var engagerade. Vi delade upp oss i olika arbetslag. Det skapade en bra gemenskap. Eleverna stod på scenen. Lärarna höll sig i bakgrunden, minns Carola.
– När jag träffar gamla elever på stan eller i affären är just musikalerna ett av de stora minnena från tiden på skolan. Det var väldigt speciellt, säger Kent, som byggde dekor och skötte ljus och ljud.
Den sista musikalen sattes upp 1998.
– Fram till olyckan… Vi orkade inte ta tag i det sen, säger Kent.
Han och Carola stannar upp i tanken.
Fredagen den 26 februari 1999 omkom sex elever från Rambodalsskolan, en elev från Navestadskolan och två fritidsledare från Norrköping i en trafikolycka utanför Karlskoga. En sten och ett minnesträd på en höjd på skolgården påminner alla om den oerhörda tragedin. I entrén finns en glasmonter med porträtt på alla som var med i olyckan och en minnesbok.
– Det är fint, säger Carola.
Vi pratar länge om tiden från då till nu.
– Olyckan finns i allra högsta grad i våra tankar. Den kommer aldrig försvinna. Vi blir ständigt påminda om den. Det är en del av oss och skolan.