Stämningen är uppsluppen vid kommunfullmäktiges sammanträde i förvaltningshuset Rosen den 17 oktober. 36 dagar har gått sedan valdagen och vardagen för politikerna har varit intensiv – fylld av diskussioner och förhandlingar.
Nu skrivs på många sätt historia. För första gången sedan början av 1990-talet har en moderat valts till Norrköpingspolitikens högsta post.
– Det är en stor dag för Norrköping, säger Sophia Jarl när hon tar klivet upp i talarstolen efter att precis ha röstats fram till kommunstyrelsens ordförande.
I mitten av sessionssalen, lite till höger, sitter Christopher Jarnvall. Också han blir historisk. Ett par veckor tidigare stod han tillsammans med Sophia Jarl på en pressträff och presenterade de satsningar på kameraövervakning, narkotikasökhundar i skolmiljö och ordningsvakter som hans parti tillsammans med M, KD och L vill genomföra de kommande åren.
Idag, den 17 oktober, blir han officiellt vald till kommunalråd. Han tilldelas inget specifikt ansvarsområde – har enligt Sophia Jarl en ”fri roll” – och är rent formellt inte en del av det nya styret Borgerlig samverkan. Men hans parti är en tydlig samarbetspart till M, KD och L som är Norrköpings nya regering. Och i sin nya roll som kommunalråd kommer han att ha insyn i alla delar av kommunens verksamheter.
Sverigedemokraten Christopher Jarnvall har gjort en snabb politisk karriär. Han har gjort sig känd i partiet genom sin medverkan i webb-tv-kanalen Riks, där han ofta uttrycker sin ilska över olika samhällsfenomen. Han har stort kontaktnät och säger att han gett sig in i politiken för att han vill se en förändring.
Det är nutid, men den här historien ska börja i en helt annan ände.
1999 bestämmer sig de nordiska länderna för att göra en gemensam upphandling av en ny helikopter som ska användas inom försvaret. Nuvarande helikoptrar börjar bli gamla. Fyra bolag visar intresse och ett av bolagen är ett europeiskt samarbetsprojekt, kallat NH Industries, med huvudkontor i Frankrike. Företaget tillverkar helikoptern NH90. Den främsta konkurrenten är amerikanska Sikorsky.
Vid den här tidpunkten har Christopher Jarnvall tillträde till Försvarsmaktens högkvarter, där han har en tjänst vid informationsavdelningen. Han driver också ett eget bolag.
– Han hade väldigt goda kontakter i högkvarteret. Eftersom han hade ett inpasseringskort kunde han träffa och samtala med vem han ville. Han var en perfekt person att knyta till sig som spion, uppger en källa inom Försvarsmakten.
Christopher Jarnvall försörjer sig i huvudsak genom sitt företag Res Politica AB. Det är ett bolag som sysslar med information och konsultverksamhet. Han är även verksam som lobbyist genom sitt bolag.
Boksluten från åren runt millennieskiftet visar att företaget går bra.
Måndag den femte mars 2001. Stockholm är inbäddat i ett tunt snötäcke och temperaturen visar ett par minusgrader när telefonen ringer hos en överstelöjtnant på den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST.
I andra ändan finns en officer som berättar att han och en informatör blivit kontaktade av en svensk överste i Värmland. Det visar sig att översten vill ha information om den stundande helikopteraffären. Översten erbjuder pengar om officeren kan ta fram information om upphandlingen.
Det här bedöms vara allvarligt. Misstankarna anses vara besvärande. Mycket tyder på att det pågår en hemlig operation, som kan skada upphandlingen – eller i värsta fall rikets säkerhet.
MUST behöver ta reda på vilka uppgifter som har lämnats ut, om det rör sig om hemliga uppgifter – och framför allt: de måste reda ut vem som är mottagaren.
Vid den här tiden har Svante Andersson ansvar för säkerhetstjänsten i Försvarsmakten, det som kallas MUST/SÄK.
– Vi visste i det läget inte vem som var överstens uppdragsgivare. Hypotesen var främmande makt eller att det var något företag med kommersiella intressen som låg bakom, säger han.
En utredning startar för att undersöka om någon vid Försvarsmakten har läckt hemliga uppgifter och för att få reda på vem som är överstens uppdragsgivare gillras en fälla. En källa inom Försvarsmakten berättar för Norrköpings Tidningar om hur det gick till:
– Informatören som slog larm blev uppmanad att ordna ett möte med översten. Under mötet skulle han gå med på att ta fram hemliga uppgifter, men han skulle be om en stor summa pengar i utbyte. Det skulle vara så mycket pengar att översten inte skulle kunna hålla sin del av avtalet utan att kontrollera med uppdragsgivaren.
– De träffades på en restaurang i överstens hemstad och mycket riktigt – översten sa att han behövde ringa sin uppdragsgivare. Eftersom han var småsnål använde han sin tjänstetelefon.
Den militära underrättelsetjänsten kan nu spåra samtalet som går till en man i Stockholm.
En man som utåt och i media kommer att kallas för ”konsulten”.
NT har tagit del av tidigare hemligstämplade dokument och kan nu avslöja hans identitet – uppdragsgivaren var Christopher Jarnvall.
Med hjälp av sina kontakter inom militären har han kommit över känslig information. Men vem ska han lämna över informationen till?
Nu agerar MUST snabbt. Utan överstens kännedom töms hans dator och mailkorg på innehåll. De upptäcker då information som skickats mellan översten och Jarnvall. Det rör sig om hemligstämplade uppgifter – det här måste utredas vidare. Ärendet lämnas över till Säkerhetspolisen som har till uppgift att utreda brott som kan skada rikets säkerhet.
Knappt tre veckor efter larmet hålls ett första möte mellan MUST och Säpo. Veckan därpå kopplas åklagare in och en förundersökning startar där brottsmisstanken är ”försök till obehörig befattning med hemlig uppgift”. Brottet kan ge böter eller fängelse i högst två år och om brottet är grovt kan det ge fängelse i högst fyra år.
Uppgiften att leda Säpos utredning om de misstänkta brotten hamnar hos kammaråklagaren Peter Hallgren i Karlstad. Det blir en utredning som skiljer sig mycket mot det han tidigare gjort, berättar han när vi tar kontakt.
– Det var ett specialärende eftersom det var säkerhetsklassat, säger han.
Peter Hallgren gör bedömningen att de misstänkta brotten kan skada rikets säkerhet och ger tillstånd till att genomföra husrannsakan för att leta efter bevis.
Den 29 maj genomför Säpo och MUST tillsammans husrannsakningar hos översten i Karlstad och hos Christopher Jarnvall i hans dåvarande bostad i Bromma. De båda hämtas in till förhör och datorer och dokument tas i beslag. Även en tredje person som spelat en mindre roll i härvan utreds nu av Säkerhetspolisen.
I Christopher Jarnvalls dator hittar utredarna en stor mängd dokument och rapporter. 44 av dessa väcker särskilt stort intresse för utredarna. Rapporter och handlingar har skickats till helikoptertillverkaren NH Industries – som tack vare uppgifterna har fått fördelar i upphandlingen. Christopher Jarnvalls agerande – att han lämnat ut hemliga uppgifter som han fått tillgång till – kommer snart att leda till en kris inom Försvarsmakten.
Men vi stannar ett ögonblick. Vad var det för information som Christopher Jarnvall eftersökte och lämnade ut – och varför gjorde han det?
Norrköpings Tidningar går igenom tidigare hemligstämplad dokumentation från MUST och delar av Säpo:s förundersökning. Vi ser bland annat att Christopher Jarnvall söker uppgifter om beväpning och vilket skydd helikoptern ska ha. Uppgifter om vapensystem klassas av Försvarsmakten ha ”synnerlig betydelse för rikets säkerhet”. Vi ser också att han vill veta vilka nyckelpersonerna är inom försvaret som kommer att föreslå politikerna vilken helikopter Sverige bör beställa.
Vi ser också att rapporterna som skickats till NH Industries innehåller sekretessbelagd information om att Sverige vill använda försvarskoncernen Saabs ledningssystem till de nya helikoptrarna och intern information om hur det går i upphandlingen. Uppgifterna är belagda med kommersiell sekretess och NH Industries har därigenom fått fördelar gentemot de andra företagen i upphandlingen genom att ha tillgång till den informationen.
I ett affärsförslag till helikoptertillverkaren erbjuder Christopher Jarnvall sina tjänster. Han skriver att han har direktkontakt med försvarspolitiker som kan påverka beslutet, samt med beslutsfattare i det militära högkvarteret.
Försvarsmakten konstaterar i efterhand att Christopher Jarnvall genom sina källor haft mycket god insyn i projektet på hög nivå.
Men för att lämna ut de hemliga uppgifterna vill Christopher Jarnvall ha betalt. Vi har dokument som visar att han ska få en kvarts miljon kronor insatt på sitt konto i SEB under februari och mars 2001. Samt få kostnader för resor, restaurangbesök och hotell betalda.
Även översten ska få betalt för att ta fram uppgifter. När Säpo och MUST söker igenom hans bostad hittas fakturor på drygt 60 000 kronor som han skulle ha skickat till Jarnvall för information som han tagit fram åt honom.
Vår källa inom Försvarsmakten tror att Jarnvall fick ännu mer pengar för att läcka hemlig information till helikoptertillverkaren:
– Ja, det här kontraktet var bara för första kvartalet av 2001. Det ska finnas fler kontrakt, han har säkerligen fått mer pengar, säger han.
Inom Försvarsmakten och den politiska ledningen med försvarsministern Björn von Sydow (S) är det som sker nu mycket känsligt.
När brottsutredningen startar och media börjar rapportera om att en av parterna i upphandlingen har fått fördelar genom att någon försett dem med information måste Försvarsmakten agera.
Man vill inte riskera att upphandlingen måste göras om – vilket skulle försena leveransen av nya helikoptrar. En ny upphandling skulle också innebära att svenska försvaret riskerade att helt stå utan helikoptrar en tid, eftersom de gamla höll på att tjäna ut. Alternativt skulle man tvingas hyra in helikoptrar från utlandet, vilket skulle bli dyrt.
Nu hotar också den amerikanska tillverkaren, Sikorsky, att stämma Sverige om staten inte går med på att betala 113 miljoner kronor i skadestånd för brott mot lagen om offentlig upphandling. Så nu är det bråttom att hitta en lösning. Men hur?
Det blir en intensiv diskussion om vilken skada som Christopher Jarnvall och hans medhjälpare har orsakat Sverige.
Samtidigt fortsätter åklagarens och Säpos utredning om ”försök till obehörig befattning med hemlig uppgift” mot Jarnvall och översten samt en tredje part i härvan.
Det är augusti år 2002. Två kvarter från Klarälven i Karlstad håller åklagare Peter Hallgren, som leder Säkerhetspolisens utredning om de misstänkta brotten, på att förbereda ett åtal. Drygt ett och ett halvt år har gått sedan MUST slog larm.
Det är då det oväntade sker, när Försvarsmakten gör ett överraskande drag. Peter Hallgren får ett brev undertecknat av den ställföreträdande överbefälhavararen.
Av brevet framgår att Försvarsmakten inte längre anser att det som Christopher Jarnvall och översten gjort, att lämna ut hemliga uppgifter till NH Industries, har betydelse för upphandlingen.
Peter Hallgren tror först inte att det som står i brevet stämmer, så han ringer till chefen för den juridiska avdelningen inom Försvarsmakten för att få en förklaring. Försvarsmakten gör bedömningen att det är en större skada för Sverige om upphandlingen måste göras om – än att Christopher Jarnvall försett en utländsk helikoptertillverkare med information och själv tjänat pengar på det. En fördröjning vill man till varje pris undvika.
– Då gick det inte att åtala. Jag lade ned utredningen, för jag hade inte längre någon grund för att bedöma brott. Om Försvarsmakten inte anser att någon skada skett av att uppgifterna lämnats ut, då är det helt enkelt inget brott längre, säger Peter Hallgren, som med eftertryck säger att han blev förvånad.
Svante Andersson, dåvarande chef vid säkerhetsavdelningen på MUST, ger sin bild av det som hände de där dagarna i augusti:
– Jag hade som uppgift att informera ÖB, Johan Hederstedt på den tiden, om vad som hände i förundersökningen. Jag var på hans kontor vid 16-tiden en eftermiddag och avlade rapport, berättar han.
Svante Andersson beskriver att överbefälhavaren var nöjd och tackade för informationen.
– Följande morgonen klockan åtta när jag kom till mitt kontor fick jag ett papper under näsan där det stod att ÖB inte längre har något förtroende för de personer inom säkerhetstjänsten som har medverkat i det här fallet.
Vad tänker du om det?
– Det var ju en fullständig helomvändning. Locket lades på när ärendet kom upp på svindlande höjder.
Svante Andersson tror att det nådde ända upp på regeringsnivå:
– Då blev nervositeten för stor. Allt gick ju framåt mot att väcka åtal. Hade det slutat med ett frikännande, ja då hade vi ju fått ett tydligt bevis, då var det inte tillräckligt för att fällas för brott. Men nu fick vi aldrig veta sanningen. Det är den stora frustationen att det tog stopp där, säger Svante Andersson.
Dåvarande ÖB Johan Hederstedt har först svårt att minnas helikopteraffären, men ju längre vårt samtal fortskrider, desto tydligare minns han turerna. Under samtalets gång bekräftar han för oss att han blivit utsatt för påtryckningar.
– Jag fick rekommendation om att den här menbedömningen (skadan för Sverige, reds anm) inte var tillräcklig. Att vissa uppgifter kommit ena parten till del störde inte affären tillräckligt mycket.
Vem fick du rekommendation av?
– Det var från krigsorganisationsavdelningen i högkvarteret. Det finns en avdelning som ansvarar för allt som har med krigsmateriel och organisation att göra, säger Johan Hederstedt.
Den som var chef för den avdelningen inom Försvarsmakten kände Christopher Jarnvall. Enligt en källa som vi talat med var de båda högt uppsatta inom Tempelriddarorden och Jarnvall hade varit mentor för chefen.
Sverige hade all anledning att inte vilja driva en process mot Christopher Jarnvall och övriga medhjälpare. Tvärtom, hade Sverige goda skäl att avsluta upphandlingen och skriva kontrakt så fort som möjligt.
Vi träffar Christopher Jarnvall i kommunkansliets tillfälliga lokaler på Lindövägen i Norrköping där bland annat han och de andra kommunalråden har sina kontor. Han har varit kommunalråd i ett par veckor och har börjat sätta sig in i hur kommunen fungerar.
Vi ber honom berätta vad han minns från helikopteraffären. Först vill han inte medge att han lämnat ut sekretessbelagd information. Sen ändrar han sig och säger att han inte kände till att uppgifterna som han sålde vidare till helikoptertillverkaren var hemliga.
Kunde du inte förutse att det som tas fram i samband med en upphandling är sekretessbelagt?
– Nej, jag kunde inte det. Jag kan säga så här, hade jag känt till att det var sekretessbelagt hade jag inte lämnat ut det. Jag hade inte en aning om att det här var känslig information.
Det låter väldigt naivt att säga att du inte hade en aning om det.
– Ja, men det är inte straffbart att vara naiv eller okunnig.
Hur mycket fick du betalt?
– Det minns jag inte.
Något måste du minnas?
– Nej.
Om jag säger att du fick en kvarts miljon…
– Ja, det kan väl stämma.
Det var vad Säkerhetspolisen upptäckte vid husrannsakan hos dig. Fick du mer?
– Inte vad jag vet.
Du säger i förhör med Säpo att du är ”något så gammaldags som en patriot”. Hur hänger det ihop med att du säljer försvarsinformation för att tjäna pengar?
– Jag hade ju ett arbete (som konsult, reds anm) och jag tyckte det var viktigt att försvaret fick en bra helikopter och att det skedde i ett europeiskt samarbete.
Det har gått över tjugo år sedan den här affären och Christopher Jarnvall vill veta varför vi drar upp historien nu. Han är ostraffad och åtalet mot honom lades ner. Eftersom han är kommunalråd idag med en ”fri roll” i kommunen och har tillgång till mycket information, undrar vi var hans lojalitet ligger – och frågar om det går att lita på honom?
– Det går att lita på mig, svarar han.
Hur kan vi vara säkra på det?
– Ja, du får väl bedöma, svarar Christopher Jarnvall.
I september 2001 avslutas upphandlingen och NH Industries fick kontraktet värt 5,6 miljarder kronor för leverans av 18 helikoptrar till Sverige. När det läckte ut information om att företaget haft tillgång till hemliga uppgifter sockrades deras erbjudande och Försvarsmakten fick då en helikopter, värd cirka 300 miljoner kronor, gratis.
Den amerikanska helikoptertillverkaren Sikorsky, som hotade att stämma Sverige om staten inte betalade 113 miljoner kronor i skadestånd för brott mot lagen om offentlig upphandling, gjorde inget av sitt hot. Ett år passerade och varken skadestånd eller stämningsansökan dök upp.
Regeringen beslutade att hela helikopteraffären skulle granskas av Justitiekanslern (JK), vid den här tiden är det Göran Lambertz. I hans rapport från 2003 riktades kritik mot hur menbedömningen, det vill säga vilken skada de läckta uppgifterna kunde ha för Sverige, hanterades inom Försvarsmakten och att processen för att ta fram menbedömningar måste stramas upp. JK skrev också att han inte kunde utesluta att förhandlingarna påverkats genom Christopher Jarnvalls agerande.
Höstdagen är klar och solig när Svante Andersson, tidigare chef vid MUST, tar en promenad i en småbåtshamn på Lidingö i Stockholm. Vi har suttit en stund i hans bostad och bläddrat igenom hundratals dokument som tidigare varit hemligstämplade. Handlingarna har vi hämtat ut på Försvarsmaktens högkvarter.
Dokumenten är en sammanställning som MUST gjort av den så kallade helikopteraffären, en affär som skakade om svenska försvaret och regeringen. Christopher Jarnvall fick en oväntad huvudroll i den här affären och utreddes av Säpo för misstänkta brott. Idag är han Sverigedemokratiskt kommunalråd i Norrköping med tillgång till information om stora delar av kommunens verksamheter.
Helikopteraffären blev mycket omskriven när det begav sig och på senare tid har även själva helikoptrarna ifrågasatts. Kritiker menar att helikoptern blivit dyr – så dyr att Sverige överväger att lägga hela projektet i malpåse. Besked väntas komma i november. När det gäller själva affären är det MUST och Säpo som fått ta emot mest kritik, för den kritiserade menbedömningen skull. Svante Andersson är däremot bestämd i sin uppfattning om att de inte gjort något fel.
– Det var viktigt i sammanhanget att jag och medarbetarna var helt på det klara med att vi inte har lurat, fifflat eller ställt till någonting. Vi gjorde allt precis enligt regelverket.
Vad tänker du om det som Christopher Jarnvall gjorde?
– Att skaffa information om någonting som staten håller på att upphandla, det är allvarliga saker. Nu var det ett företag som låg bakom, men om det hade varit en utländsk underrättelsetjänst hade det varit högmålsbrott – det är spioneri. Då är straffskalan tio års fängelse.