"En ursinnig kapplöpning med tiden".
Det var just så den beskrevs, renoveringen av spårvagnsspåren över Bergsbron hösten 1955. Så var också insatsen betydligt mer komplicerad än vad man från början kunde ana och spårläggningen blev åtskilliga veckor försenad. Ja, det talades till och med om en hel månad.
När NT besökte arbetsplatsen i mitten av september 1955, i samband med att "Då-bilden" togs, började man trots allt se slutet på arbetet och ansvariga arbetsledare lovade att "ettorna åter skulle rassla fram uppe på Norr" inom en vecka.
Artikeln andades också en viss otålighet hos Norrköpingsborna. Det hade varit en lång väntan.
Men arbetet under den avslutande veckan beskrevs också som "hektiskt". Så här skrev NT:
"Slutspurten försiggår nämligen som sagt i ett verkligt hektiskt tempo. Arbetskraft från en hel rad olika verk och institutioner trängs i livaktig brokighet på varje kvadratmeter av bron, och det var faktiskt rätt länge sedan man hade tillfälle att skåda ett så pass intensivt team-work i vår stad som här. Inte undra på att åskådarskarorna börjat bli allt tätare. Men så är det ju också en hel rad olika institutioner, som måste samsas om utrymmet – telegrafverk och gatukontor, vattenverk och spårväg med mera".
Dessutom berodde inte förseningen på spårvägen. Istället fick omfattande rör- och kabelarbeten i intilliggande Kvarngatan skulden och uppgavs ha hindrat gatukontoret när det gällde hela Bergsbroprojektet med tillfartsleder.
Nåväl, till slut rullade spårvagnarna längs Kungsgatan, förbi Skvallertorget och över Bergsbron igen. Åtminstone i några år till. 1958 byttes spårvagnarna på Kungsgatan ut mot bussar och några år senare revs spåren på Kungsgatan och Bergsbron upp. Den gamla klassiska Ringlinjen, som började rulla redan 1926, var därmed ett minne blott. Numera finns det ingenting som direkt skvallrar om att spårvagnen rullade över Skvallertorget och Bergsbron en gång i tiden.
Och det är kanske lika bra att spårvagnen är borta från området runt Skvallertorget. Där är rörigt nog ändå. Förmodligen den mest intensiva trafiksituationen i hela centrala Norrköping. All passage bygger på ett ingående samspel mellan fotgängare, cyklister och bilister. Dessbättre brukar det gå vägen och det går ofta att skönja en generositet mellan alla som ska fram där som man vanligtvis sällan upplever i andra trafikmiljöer.
Studenterna vid Campus Norrköping är rimligen de som passerar Skvallertorget mest av alla. Till fots eller på cykeln. Därmed lite extra utsatta. Jag träffar två av dem vid Skvallertorget, Josefin Engvall från Norrköping och Towe Edlund från Linköping. Båda är inne på slutet av termin sex i sin utbildning till förskolelärare.
Jag testar min teori om röriga Skvallertorget på dem. Och, jodå, jag är inte helt fel ute.
– Ibland känns det som att man passerar med livet som insats, säger Josefin Engvall.
– Framför allt som ingen tycks vara riktigt säker på vem som har företräde. Man får chansa helt enkelt. Det är samma sak när man passerar med bil. Köra och hoppas på det bästa. Jag upplever ändå att alla håller bra uppsikt. Inte heller går det så fort. Det är nog därför det inte händer mer olyckor. Ibland blir det tvärstopp och då undrar man vad som skulle hända om det kom ett utryckningsfordon. Eftersom brandstationen ligger rakt upp härifrån längs Kungsgatan kan det ju inte vara helt ovanligt.
Vid lunchtid brukar det hetta till lite extra när många studenter är i rörelse för att luncha, fika eller handla i kvarteren runt Skvallertorget.
– Men bilisterna är oftast hyggliga och släpper fram oss gående. Jag brukar känna mig säker, fyller Towe Edlund i.
– Hela trafiksituationen bygger på att alla hjälps åt. Det är ju väldigt mycket folk i rörelse för det mesta. Någon liknande trafikplats kan jag inte påminna mig att vi har i Linköping. Det är kanske bättre uppstrukturerat där?
Om spårrenoveringen på Bergsbron 1955 var omfattande och skapade rubriker, pågår det givetvis ständiga förbättringar av spårnätet som inte fordrar lika stora ingrepp i vardagstrafiken. De senaste vi kan erinra oss för tillfället är spårarbetet framför Centralstation under första helgen i maj samt spårslipning på flera olika platser under två nätter för en månad sedan.
Goda tecken på att spårvagnen ständigt rullar vidare i Norrköping.
