Känslosam rock med Laakso

Nej, Peter Jöback kom inte. På Laaksos senaste skiva gästar musikalstjärnan i duetten Italy vs Helsinki och han dök även upp när bandet spelade på Hultsfredsfestivalen, men den publik som tagit sig till Knickedicks arrangemang på Stadsmuseets innnergård fick klara sig ändå. Istället fick man se Laaksos producent och mentor, indielegendaren Jari Haapalainen som spelade gitarr med bandet under ungefär halva konserten. Kvartetten släppte i våras sin tredje fullängdare Mother, am I good looking? och har under våren även varit förband till The Ark på några spelningar i Sverige. På lördagen återkom bandet till Norrköping för den fjärde gången på två år. Även om Laakso från början försökte hävda att de var från Tornedalen vet Norrköpingspubliken vid det här laget att sångaren Markus Krunegård är uppvuxen i Norrköping. Musikaliskt är utgångspunkten en ganska traditionell, trygg och ibland rätt så gubbig rock, men där texterna bär den unge rumlarens signum. De svämmar nästan över av känslor och handlar om sena nätter och olycklig kärlek. Dynamiken illustreras tydligt på innergården där multiinstrumentalisten David Nygård och basisten Micke Fritz lugnt flankerar Markus Krunegård som åmar sig framför micken med luggen i ansiktet. Konsertens tyngdpunkt ligger på låtarna från den senaste skivan, där Hang me in the christmas tree och Dropout hör till höjdpunkterna. Hardcorefansen gläds att få dra dialogen i Västerbron tillsammans med Markus. Italy vs Helsinki vill dock inte riktigt lyfta trots tonartshöjningen. Tillsammans med Dancing Queen, där metalgitarrerna lyckligtvis är lite mer nedtonade än på skiva, tillhör den faktiskt konsertens minst angelägna låtar. Men det har mer med låtarna än framförandet att göra. Det verkar som om det gjort bandet gott att få ägna sig åt andra projekt vid sidan om Laakso. Bland annat har Markus frontat punkbandet Hets och de andra medlemmarna har spelat i andra band eller gjort egen musik. Åter tillsammans verkar det som om bandmedlemmarna har fått en välbehövlig distans till det gamla Laakso, och man har lämnat en del poser och pretentioner bakom sig. Markus Krunegård har även utvecklats som frontfigur. Förut kunde han släppa ur sig en och annan groda under mellansnacket, mest för att han verkade nervös och inte kunde sluta prata. Men inte längre. I gamla publikfavoriten Aussie Girl stannar bandet upp mitt i låten när han berättar om bakgrunden till låten, om det australiska fan de helst verkar vilja bli av med. Framåt slutet så är det då dags för Krunegård att ikläda sig Springsteen-rollen i fina Norrköping. Det är omöjligt att inte drabbas när han sjunger om barndomsvännerna i hemstaden. Plura får se upp.

Känslosam rock med Laakso

Igår återkom Laakso till Norrköping för fjärde gången på två år och NT:s recensent tycker att det gjort bandet gott att medlemmarna ägnat sig åt andra projekt vid sidan av Laakso den senaste tiden.