PSRIG jobbar på hemmaplan, bokstavligen. Kim Ekblads villa fick fungera som provisoriskt kontor efter branden.
Företagets vice VD. Blickar tillbaka på några väldigt speciella dagar. När han såg hur lågorna svalde lagerlokalen och den svarta röken steg upp i skyn ställde han sig frågan: Orkar man fortsätta?
– Kontoret har varit mitt andra hem. Jag har spenderat varje lördag och söndag här under de senaste åtta åren. Det var mitt livsverk som brann ner. Jag kände en sådan hopplöshet.
Svaret på frågan vid branden blev ja. Han orkade fortsätta. Ganska snabbt blev Kim Ekblad väldigt praktisk och problemlösande i sitt tänkande.
För ena dagen hade han och personalen ett fullt lager. Nästa dag inte. Ena dagen hade de en arbetsplats. Andra dagen inte. Medarbetarna har fått samlas i en konferenslokal på torsdagen, dagen efter branden. Och hemma hos Kim Ekblad i villan i Kimstad på fredagen efter.
– Stämningen var chockartad tills alla fick prata av sig. Sedan vändes det snabbt till en positiv inställning. Vi kände att det här måste vi lösa, vi måste gå vidare.
På tisdagen, sex dagar efter branden, har företaget ett nytt hem. NT var med under inflytten på Tenngatan på Ingelstaområdet. Fast mycket till flytt blev det inte. Bilarna gick att rädda den där natten. Resten svaldes av lågorna.
När Kim Ekblad letade efter lokal såg han en hantverkare i hjälm och varselväst. Då gick det upp för honom. PSRIG har ju ingenting kvar. Allt är borta.
– Vi har fått köpa sådana enkla saker. Vi har ju tappat allt, vi har inte en enda mutter kvar.
För en vecka sedan brann lagerlokalen på Malmgatan ner.
Företaget designar, tillverkar och riggar mekaniska system på scener för underhållningsbranschen. De får allt som ska snurra, röra sig uppåt och neråt eller i sidled att göra just det.
De var bara ett av ett 15-tal företag som drabbades av branden i lagerlokalen.
Många av de andra som drabbats känner Kim Ekblad väl.
– Jag lider med de som har det tuffare än vad vi har. Behöver man hjälp så hjälps vi åt så gott det kan. Vi stöttar varandra, säger han medan några av hans kollegor bär in de nya möblerna till köket.
Vad tänker du på så här några dagar efteråt?
– Personalen har varit oroliga, man har försöka lugna personalen. Sedan tänker man på de som har drabbats värre än vi har gjort. Man vill hjälpa till men varken tiden eller energin finns till det just nu. Men man tänker mycket på dem.
Vad har du fått för respons?
– Jag har fått en otroligt fin respons. Under torsdagen fick jag runt 200 sms från folk som beklagade vad som hänt. Många frågar vad de kan hjälpa till med. De erbjuder konferensrum eller tillfälliga lagerytor.
Hur känns det?
– Det känns värmande så klart. Det betyder att vi har gjort ett avtryck som företag och som människor. Mest som människor kanske.
Har du hunnit vara ledsen eller är man mer praktiskt inriktad?
– Det är klart att man kan vara ledsen. Men just nu har jag varit mer praktisk. Jag har inte brutit ihop ännu. Jag kommer att göra det senare i min ensamhet.
Kommer ni att överleva?
– Absolut. Förhoppningsvis är vi tillbaka i produktion i slutet av veckan. Då ska vi svetsa och leverera stålkonstruktioner som teatrar hänger sin belysning på.
Ett passande första jobb. För Kim Ekblad ser ljust på framtiden – trots storbranden som svalde hela hans livsverk.
PSRIG:s vice vd Kim Ekblad.