Stefan Jarl har varit en flitig filmare i dokumentärgenren och kan uppvisa en omfattande filmografi. Men det är ändå Dom kallar oss mods (1968) och uppföljaren Ett anständigt liv (1979) som de flesta förknippar med hans namn. Stefan Jarl är en samhällsengagerad filmare som vill åstadkomma förändringar och förbättringar i det samhälle som vi lever i vilket också går igen i hans årsnya film Godheten.
Filmen presenteras som en essäfilm tillägnad den store franske dokumentärfilmaren Chris Marker. Inledningsvis får vi tillsammans med Thommy Berggren lyssna till ett Olof Palme-tal från 1975 där han betonar vikten av demokrati och ett värdigt liv för medborgarna.
Thommy Berggrens personliga funderingar kring samhällsutvecklingen blir sedan ett bärande inslag i filmen som så småningom helt och hållet övergår till att bli en pratuppvisning av ekonomer och ekonomiskribenter.
Det konstateras att klyftorna växer i samhället och att solidariteten är på väg att försvinna. Samtidigt växer girigheten och tar sig allt groteskare former. Mot storbankerna riktas många kritiska ord.
Man känner igen det mesta i Stefan Jarls film och det är just detta att man upplever det som gammal skåpmat som gör att man inte blir särskilt berörd. För en film av det här slaget krävs djärvare grepp för att riktigt beröra.
Så när eftertexterna rullar till Peps Perssons progglåt Falsk matematik rycker man lite på axlarna och mumlar: det var det det.