När Samuel Liljethörn bodde i Himmelstalund och läste till arkitekt i Stockholm cyklade han ofta förbi Holmens kraftverk vid Motala Ström. Platsen mellan Prolympia och universitetet, nedanför Arbis är något av skamfläck längs den väl begagnade promenadsträckan genom Industrilandskapet och längs Strömmen.
– Det är ett skyltläge, fastslår han när jag träffar honom på Fredrikssons Arkitektkontor, där han jobbar sedan ett drygt år.
Han har just printat ut skisser och bilder från sitt examensjobb.
Samuel Liljethörn tog reda på att Norrköping behöver ett nytt badhus och mer simyta inför tävlingar, motionssim och rehab. Alltså bestämde han sig för att rita ett spektakulärt badhus ovanpå kraftstationen och som även skulle passa in i miljön.
– Jag ville göra något för en publik verksamhet som är genusneutral integrerarande. Nu blev det mycket tegel och glas, lite klyschigt kanske, men jag tycker ändå att det funkar.
Vi tar med oss ritningarna och ger oss ut till platsen innan eftermiddagsljuset övergår till skymning. Samuel visar fotografen Karolina och mig några siktpunkter han känner väl. Under arbetet tog han en massa fotografier under det att han brottades med många svåra tekniska lösningar.
– Det tog ganska lång tid innan jag löste problemen. Vissa delar är inte byggbara för att kraftstationen ska fungera. Men jag är utbildad byggnadssnickare också så jag har på fötterna.
Badhus ovanpå kraftstation
Holmen Energi var med på planerna från början, men intresset svalnade. Norrköpings kommun sade däremot till honom att köra på. De behöver idéer i en stad som är slätstruken när det gäller ny och spännande arkitektur. Funktion och ekonomi har med få undantag fått gå före, vilket gör att Norrköpings innerstad präglas av byggherrars och politikers intetsägande personligheter. Ett undantag är Stadsbiblioteket, fast där har kommunen misskött underhållet under lång tid.
– Hade det varit ett vanligt hus som stått där hade det fått rivas nu, säger Samuel Liljethörn och berömmer Stadsbibliotekets byggkvalitet.
På vägen pekar han också ut Lundbergs trista punkthus som håller på att växa fram på Kvarngatan.
Vi går ner i backen mellan Kåkenhus och kraftverket.
– Här ska ingången ligga, säger han, jag har ritat badhuset lite längre och lite bredare, det sträcker sig ända bort till trappan som leder upp till Bredgatan.
Samuel Liljethörns badhus fick beröm av en internationell jury som bedömde hans verk, vilket är värt att ta fasta på.
Bråvallaverket en utmaning
Jag påminner Samuel om att han också har ritat på ett av Norrköpings verkliga landmärken, Bråvallaverket, som invändigt är tömt och som väntar på att brukas på nytt.
– Vi var femton studenter som ritade på det under utbildningen. Jag gjorde kulturverksamheter och ett hotell på toppen, i höjd med skorstenen.
Samuel Liljethörn tror att området omkring Bråvallaverket kan bli spännande framöver. Ett område som kan dra till sig människor och verksamheter som vill bo eller ha arbetslokaler billigt för att kunna ägna sin tid åt skapande.
– Men Bråvallaverket är häftigt för det har ett så bra siktfång, säger han.
Det börjar bli kallt och mörkt och vi går tillbaka mot Knäppingsborg.
– Vad tycker du om det där då? frågar Samuel Liljethörn och pekar upp mot Magnentus höghus som är under byggnation och som ska heta Magnentus Tower.
Från Gamlebro mäter det sig med Isak Gustaf Clasons rådhus.
Jag rullar ihop skisserna och bilderna av det nyritade badhuset, som Samuel Liljethörn numera kallar ett annat debattinlägg, och tänker att jag även ser Magnentus vertikala bygge som ett debattinlägg om vad Norrköping kan – och vill – vara.