Eva Agerås, 65, har levt i handelns värld i hela sitt liv.
Hon går in på sitt 43:e (!) år med egen butik, men historien är så mycket längre och vackrare än så.
Den börjar därför med ett enkelt telefonsamtal till eva.a i hörnet av Drottninggatan och Skolgatan, när sommar- blir vintertid och en färgsprakande kollektion lever sitt eget liv i butiken och i våra parker och promenader.
Så här lät det.
”Butik eva.a... det är Eva”.
”Mats Willner på NT”.”Jaha...”
”Är allt bra? Jag tänkte bara berätta att du får Hederspriset 2018 vid Handelsgalan, men jag vill inte att du berättar det för någon. Det avslöjas på kvällen i Flygeln den 9 november”.Det blir tyst.
”Hallå?””Ska jag? Varför då?, Hur har ni kommit fram till det?” frågar Eva med röst, som inte riktigt vill bära.
”Vi väger in mycket i vårt val, men jag berättar mer vid vår intervju senare. När kan vi ses?”Så kommer svaret.
”Tänk om pappa hade levt...”
Tystnad.
Vi pratar om just om det här samtalet, när vi träffas över en kopp kaffe och klassisk Saltängsbulle i ett rum under butiken.
– Jag kände ju igen ditt namn, när du ringde, men jag vågade först inte tro på det. Det kunde ju vara någon som bara ringde och ville skoja. Jag hann både tänka det ena och det andra innan tårarna började rinna och jag kom att tänka på pappa... Norrköping är en sån stor stad med så många duktiga människor – och så blev det jag, säger Eva och ler.
Vi börjar Eva Agerås långa livsresa i handeln på 1960-talet. Pappa Arthur och mamma Bertha drev Agerås Livs på Lindövägen, där de två barnen Eva och Mikael tidigt började att hjälpa till.
– Vi var väl 13–14 år, när vi sprang och delade ut reklamblad varje vecka med olika erbjudanden från butiken till de boende längs Lindövägen och i Oxelbergen, minns Eva.
– När vi växte upp hjälpte vi till i kassan, packa upp varor och inventera. Brorsan körde också ut varor till våra kunder. Butik är och har alltid varit en del av mitt liv.
En tid drev familjen två butiker.
– Mamma hade hand om Lindövägen och pappa tog över ICA-butiken på Ljura, som han drev till 1981.
Det var också där, på Ljuratorget, Eva Agerås, öppnade sin första butik 1976.
Det var väl ett givet val.– Absolut inte, säger Eva innan påståendet knappt landat.
– Jag gick på Lennings i Norrköping och tänkte bli textillärare, men så en dag när jag var och hälsade på pappa på Ljura så fick jag se att butiken med manufaktur var till salu. Jag gick in och tittade. Det var mysigt. Jag började prata med pappa.
Och?– Pang... så hade vi köpt den. Jag hann knappt med. Pappa visste ju om mitt intresse för textil och kläder. Det var aldrig aktuellt att jag skulle gå i mina föräldrars fotspår och hålla på med mat. De visste det.
Med åren växte butiken, när hon också tog över den gamla banklokalen snett emot pappas butik vid torget. Ljura Manufaktur & Mode nådde NT:s spalter den 23 november 1988, när vi gjorde ett reportage om veteranen bland torgets affärsidkare.
Rubriken:
Ett textilvaruhus i lilla formatet
Hon blev kvar i imponerande 28 år innan flyttlasset till gick till city och dagens lokal i hörnet av Drottninggatan och Skolgatan.
– Den här butiken, som drevs av en firma från Jönköping, hade legat till salu en längre tid. Jag var lite nyfiken på lokalerna och tänkte att "jag borde i alla fall ha jobbat på två olika platser i mitt liv". Det var ett stort steg, men kändes alldeles rätt.
Ljura Manufaktur & Mode blev eva.a.
– Jag kunde inte direkt ha kvar det gamla namnet, när jag inte var kvar där, säger Eva och ler.
En tradition lever kvar från tiden på Ljura.
– När min butik på Ljura firade tio år så hade jag tio procent på allt i butiken. Det var första året jag lämnade en procents rabatt per år jag har varit verksam. Vi har fortsatt med det.
Det blir 43 procent nästa gång?– Det är vår grej.
Hur länge tänker du hålla på?– Jag vet inte. Jag tar en säsong i taget. Vi har precis köpt in våren. Det är klart, säger hon och stannar upp i en tanke.
– Jag har aldrig känt att jag jobbat. Mitt jobb är och har varit min hobby genom alla år.
Vad är nyckeln till din framgång?– Den personliga servicen och det unika utbudet. Det är enda chansen att överleva i den tuffa konkurrensen från de stora kedjorna. Vi har små serier med bara ett plagg i varje storlek. Om du går på en konsert på Louis de Geer eller en pjäs på Östgötateatern möter du inte tio andra personer med likadana tröjor. Man måste våga tänka annorlunda och våga stå på egna ben.
Hon har en stor och trogen kundkrets, som hängt med i många år.
– Vi säljer inte bara kläder, säger Eva och ler.
– Många av våra kunder kommer in ibland och bara pratar lite under sin promenad. De har med åren blivit vänner, där vi pratar om allt möjligt. Vi får höra en hel del, men det man hör lämnar man kvar i butiken. Vi har en viss tystnadsplikt. Det är en skyldighet, tycker Eva och hyllar i nästa andetag sina arbetskamrater dottern Martina Jagerås och Cicki Junge.
– De är mina bästa kompisar. Det måste vara så i ett litet företag.
Är ni alltid överens?– Vi är ju i lite olika åldrar och tycker därför olika, vilket är bra. Min dotter kan tycka en del är väl tantigt, men vi brukar alltid enas till slut.
Trender och färger har kommit och gått genom åren.
– Vi jobbar med mycket färg. Jag älskar det. Det är extra härligt på våren med alla färger, men hösten har också sin tjusning. Fest och färger hör ihop. Ett tag på 1980-talet var det dock alldeles förskräckligt tråkigt.
På vilket sätt?– Det skulle vara brunt och orange eller svart och orange. Det var inte så kul. Jag jobbade en del med garn på den tiden också. De färgerna sålde bra. Alla skulle ha det, suckar Eva.
Hennes blick stannar på min tröja.
– Du har ju jultröjan på dig, säger hon och blåser bort min oro.
Vi stannar där.
– Jag sydde en kavaj till min pappa, när jag gick på Lennings. Vi hade en herrskräddare som lärare under en termin. Det var kul. Jag jobbade lite med herrkläder ett tag, men jag hör hemma på damsidan. Det händer mer där.
Har du någon egen design?– Inget speciellt... Det är den här i så fall, säger Eva och fingrar på sjalen runt halsen.
– Ulla Jakobsson syr upp Evasjalen, som vi kallar den. Den finns i alla möjliga färger.
Som lila?– Absolut. Den är tillsammans med cerise mina favoritfärger. Det är ganska lätt att se på mig.
En färgstark mottagare av Hederspriset 2018.