Då. NT hyllade utsikten över Norrköping från vattenreservoaren vid Vrinnevi. En uteservering föreslogs. Som dock inte blev av. Bilden togs i augusti 1954.
Då och nu
Nej, det blev aldrig någon uteservering uppe på vattenreservoaren vid Vrinnevi. Trots den finfina utsikten och trots att det betraktades som en god idé – för nästan 70 år sedan.
I augusti 1954 berättade NT upprymt om en "Ny utsikt över Norrköpings stad". Utsikten från vattenreservoaren vid Vrinnevi alltså. Det var också då som Rune Holmsell tog vyn, "Då-bilden", över Norrköping med Kolmårdens gröna höjder i bakgrunden. En helt annan utsikt än den som möter dagens besökare uppe på kullen intill Vrinnevis gamla klassiska "dödsbacke" där många av oss har vurpat på både skidor och pulkor genom årens lopp. På 1950-talet var Hageby fortfarande till stor del rena rama landet med gårdar och fält. Andra tider skulle komma, med start inte alls långt efter det att Rune Holmsell tagit sin bild.
Men åter till den "nya utsikten".
NT skrev så vackert och kärleksfullt, poetiskt näst intill:
Uppe från vattenreservoaren vid Vrinnevi har man vackra dagar den mest hänförande utsikt över Norrköpings stad och Kolmården. Tag en söndagspromenad dit upp och njut av anblicken, ni kommer att bli överraskad. Från vänster ser man höghusen på Såpkullen och strax därpå Matteus kyrktorn, som sticker upp från sin position på Norr. Klingsbergsskolan samt Stadstornet och Rådhustornet ligger så gott som i linje, innan man i bildens mitt finner Johannes kyrkas torn i den lummiga gröna dungen alldeles bortom lantbrukare Harry Johanssons Vrinnevigård i bildens förgrund.
Så följer Ljura kasernområde och närmast fälten de små radhusen efter bortre delen av Ljuragatan medan slakteri, Kraftemballage och Goodyear bildar det avslutande industriområdet i bildens högerkant.
Om 25 år kanske någon kommit på att man kunde bygga en stor uteservering här uppe med den vackra utsikten från samtliga "fönsterbord", men man kanske inte skall föregripa utredningen. För en utredning om saken måste det väl bli. Och hur skall man få vatten till serveringen ovanpå vattenreservoaren – en kommitté föreslås för att lösa den frågan...
Nu. Samma utsikt men ett helt annan Norrköping breder ut sig inför våra blickar.
Men, nej, någon uteservering blev det aldrig uppe på vattenreservoaren. Kanske inte ens någon utredning. Men vi följer ändå uppmaningen i artikeln från augusti 1954 och tar en söndagspromenad dit upp. Vi njuter av anblicken, blir kanske inte direkt överraskade men har ändå en fin stund i vårsolen med hela stan i blickfånget.
Eftersom det är söndag är det också tipspromenad i skogen med väldigt mycket folk på den tre kilometer långa slingan som kryddats med frågor och svarsalternativ. Det vackra vädret är ett utmärkt dragplåster. En arbetskamrat – vi kan kalla honom Mats – har händelsevis satt ihop frågorna den här veckan och försäkrar att de inte är för svåra.
Strax därpå lämnar en känd lokalfotbollsprofil in sin tipslapp.
– Det var bra frågor, säger han.
Inte för svåra?
– Nej. Inte för svåra, men bra. Minst fem var jag säker på. Vissa gånger får man gissa på allt.
Ingen uteservering. Men väl konstnärliga pjäser som hör till vattenreservoaren.
Det visar sig senare att han fått ihop åtta rätt och blir utan kaffepaketet i belöning den här gången. Men det serveras fika inne på Tjalvegården. Inte samma utsikt som från vattenreservoaren men gott kaffe förlåter det mesta.
När "Då-bilden" togs 1954 började området nedanför Vrinnevi, Hageby, att ändra skepnad. Från land till stad. Vrinnevi gård, som nämndes i artikeln från 1954, bestod av Norrgården och Södergården och ägdes av Norrköpings stad. Harry Johansson var gårdens siste arrendator och han fick släppa till 40 tunnland av sin bördigaste jordmån när Norra Hageby skulle byggas. Våren 1954 upplät Norrköpings stad i stället marken till Hyresbostäder som skulle bygga moderna bostäder. Behovet var stort eftersom de små gistna lägenheterna innanför promenaderna, ofta utan el och vatten, så småningom skulle saneras, det vill säga rivas.
Den första etappen i det nya bostadsområdet omfattade 945 lägenheter, främst med tre rum och kök.
När Hyresbostäder började bygga på Vrinnevigatan 1955 hade private byggherren Birger Andersson redan uppfört ett antal radhus på samma gata. Den lummiga idyllen från Harry Johanssons tid hade spelat ut sin roll i en tid när den nya bebyggelsen snabbt tog över tack vare de prefabricerade byggelementen som skyndade på processen samtidigt som kostnaderna hölls nere.
På vägen ner från vattenreservoaren passerar vi förresten en av tipspromenadens frågor. Vilket är Sveriges äldsta universitet? Uppsala, Lund eller Stockholm? Någon?
Här har fotografen riktat kameran lite längre åt väster för att fånga vyn.