Som att lägga ett stort pussel när lastutrymmet måste utnyttjas maximalt.
Det sista paketet med virke lastas ombord på Ikebana av fartygets egna kranar och en snabb koll på klockan avslöjar att hela operationen har gått snabbare än beräknat.
– Vi sa att vi skulle vara klara klockan elva. Den är bara halv elva nu. Känns bra, säger Michael Andersson, arbetsledare i Norrköpings Hamn, som sköter kontakten med det norska rederiet Saga Welco både före och under Ikebanas lite drygt dygnslånga besök vid Pampusterminalen.
– Det är så sjöfarten fungerar. Att ligga stilla vid kaj kostar pengar. De vill vara här så kort tid som möjligt. Nu är det bråttom iväg. Lotsen är beställd till klockan halv två. Eftersom lastningen har gått fort tror jag säkert att de är belåtna. Ett sådant rykte brukar också sprida sig.
Med sina 160 anställda är Norrköpings Hamn en av kommunens stora arbetsgivare. Få verksamheter bär samtidigt på samma historiska tyngd och redan i början av 1600-talet var hamnen viktig för Norrköpings handel och utveckling. Hamnen skulle därmed till och med ha varit något före textilindustrins ursprung om man utgår från datumet den 10 mars 1642 som startskottet för Petter Speets tillverkning av ylletyg vid Drags kvarn.
Den intensiva aktiviteten nere på kajen sedd från däck.
Men där textilen sedan länge är borta, lever verksamheten i hamnen i högsta grad än i dag i en konkurrensutsatt bransch. Hamnen räknar dessutom med att i framtiden kunna dra nytta av den nya Kardonbanan för smidigare och miljövänligare järnvägstransporter till och från sjöfarten. För oss Norrköpingsbor kan dock hamnen numera uppfattas som mer anonym sedan flytten från blickfånget i inre hamnen till den nya basen ute vid Pampusterminalen.
Det är således dit lolo-fartyget ("lift on, lift off") Ikebana anlöper hamn en grådisig måndagsmorgon efter att ha gått Östersjön norrut från lossning i Bremerhaven i Tyskland. I Norrköping ska det norskägda fartyget lastas med 2 650 paket, eller cirka 8 000 kubikmeter, med hyvlat och Bravikensågat virke från Holmen Timber med bygghandeln i Florida på andra sidan Atlanten som slutdestination. Sannolikt kommer lasten att sluta som småhus.
Den här gången svarar Norrköpings Hamn bara för en mindre del av lasten. Två av de totalt tio lastluckorna, nummer tre och sju, fylls till bredden av omsorgsfullt paketerat virke. Resten lastas i Karlshamn och när Ikebana sätter kurs mot den amerikanska östkusten är den lastad med 58 710 kubikmeter USA-virke.
I bakgrunden lyfts det sista virkespaketet ombord på Ikebana och lastningen är klar. Från vänster kan arbetsledarna Peter Frängqvist och Michael Andersson tillsammans med stuverichefen Christian Ljungkvist konstatera att man klarat tidsschemat med god marginal.
Michael Andersson och Peter Frängqvist är arbetsledare under lastningen.
– Jag har haft kontakt med dem i åtminstone två veckor redan, säger Michael Andersson och skriver in sig som besökare uppe på däck när vi går ombord via en brant lejdare.
– Vi har lämnat förslag på hur vi kan lasta på ett lämpligt sätt. Eftersom det handlar om virkespaket av olika längder krävs det lite tankearbete. Som att lägga ett stort pussel. Tanken är givetvis att lastutrymmet ska utnyttjas maximalt. Då är förberedelserna A och O. Helt avgörande. Vi kan inte stå och klia oss i huvudet när de lägger till och fundera över hur vi ska lasta. Då är det bråttom.
Siffran "18" på väggen i lastluckan visar djupet.
Efter ett kort möte i land köper Ikebanas lastansvariga hamnens förslag på hur lastning ska gå till och arbetet kan snabbt dra igång. Cirka ett dygn senare har samtliga virkespaket förflyttats från kajen till de båda lastrummen. Tidsschemat höll med god marginal. Ikebana har egna kranar ombord men det är personal från Norrköping som rattar dem vid stoppet vid Pampusterminalen.
– Det var lite speciellt att få virket att passa maximalt i lastutrymmet. Eftersom det ska till den amerikanska marknaden där de mäter i inch är det ovanliga virkeslängder för vår del. Mellan 3.05 och 5.49 meter. Men vi lyckades stuva effektivt utan att förlora något utrymme att tala om, säger Peter Frängqvist medan han ser hur den filippinska besättningen blåser upp stora luftkuddar som placeras i de springor som trots allt uppstått i pusslet. Allt för att säkra lasten.
Den tomma kajen vittnar om att lastningen är avslutad.
– I det här fallet hade rederiet beställt en "tally", en form av protokollförare som exakt noterar hur vi lastar. Det vill de veta i detalj. De är noggranna.
Norrköpings Hamn har inte upplevt någon större påverkan av pandemin under året. Sjöfarten, både virkes- och containertrafiken, har i huvudsaklig del varit normal. Som i fallet med lastningen av Ikebana. Det 198,5 meter långa fartyget lämnar Pampusterminalen för sin fortsatta färd på havet och en helt vanlig arbetsdag i Norrköpings hamn kan läggas till handlingarna.