Ett bit bortom Östra Husby, i höjd med Toltorp, på länsväg 209 finns nyligen utplacerade skyltar i vägrenen som varnar för vildsvin. Omöjliga att missa i farten och dessutom välbehövliga.
– Just här har vi haft tre vildsvinsolyckor på kort tid, säger Lasse Malm. Då gäller det att vi är snabba och varnar trafiken. Tidigare stod skyltarna borta vid Konungssund. Antalet olyckor på den sträckan sjönk drastiskt. Men de får inte stå på samma plats för länge. Då sjunker respekten för dem.
Viltolyckorna på Vikbolandet ligger på en stadig nivå och minskar bara marginellt mellan 2016 och 2017.
– Under 2016 hade vi 129 eftersöksuppdrag, säger Lasse Malm. Det blir någonting liknande i år. Just nu ligger vi på 118. Det betyder en viltolycka här ute var tredje dag. Det är klart att det är ett problem. Sedan vet man inte hur högt mörkertalet är. Folk har blivit mycket bättre på att anmäla viltolyckor.
Vikbolandet har sju godkända eftersöksjägare som genomgått nödvändig utbildning tillsammans med sina hundar inom ramen för Nationella Viltolycksrådets riktlinjer. Lasse Malm och Gösta Brunell är dessutom gruppens kontaktpersoner och får de första larmen från polisen när det har inträffat en olycka med vilt inblandat. Då är det snabba ryck.
– För djurets skull, säger Gösta Brunell. Inom en timme kan någon av oss vara vid olycksplatsen. Vi ringer den av oss som bor närmast. Sedan gäller det att spåra det påkörda djuret om det försvunnit från platsen. Utan hundarna skulle det inte gå. När det är ett vildsvin som blivit påkört måste vi vara två i eftersöket av säkerhetsskäl. Den typen av olyckor sker dessutom oftast nattetid.
– Ibland tär det på en, fyller Lasse Malm i. Som när ett rådjur har blivit påkört och man vet att killingarna är dödsdömda utan sin mamma. Det tar ett tag att komma över. Vi möter stort förtroende hos markägarna och då är det lättare.
Runt 70 procent av alla viltolyckor på Vikbolandet inträffar utmed 209:an. Även vägen mot Djurön liksom sträckan mellan Östra Husby och Tåby är drabbad. Under 2017 har emellertid älgolyckorna minskat jämfört med fjolåret. Från 18 till sju.
– Det har varit betydligt färre rapsfält i odling längs med 209:an i år, säger Lasse Malm. Det har påverkat. Älgarna tar sig dit maten finns. Dessutom har markägarna blivit bra på att hålla fritt i vägrenen. Det har blivit lättare för bilisterna att se viltet. Åtminstone älg och rådjur. Vildsvinen är fortfarande svåra att upptäcka i tid.
Vildsvinsolyckorna har ökat från tio (2016) till 16 hittills under 2017. Rådjursolyckorna är fortfarande i klar majoritet. Innan 2017 ännu är slut har eftersöksjägarna hittills haft sammanlagt 118 uppdrag mot 129 totalt under fjolåret.
Eftersöksjägarna menar att de framför allt gör en samhällsinsats. Arne Jonsson på Örminge gård mellan Östra Husby och Kuddby kyrka håller med.
– Det är en trygghet för oss markägare att de finns, säger han. Man vill inte ha trafikskadade djur springa omkring i skogen och lida. Det har varit rätt många viltolyckor i höjd med mina marker genom åren och jag måste säga att eftersöket i regel fungerar suveränt.
Alla påkörda djur avlivas inte. De spåras upp och bedöms från fall till fall. Vissa menar att älgkor, som varit inblandade i en viltolycka, alltid ska avlivas men hänvisning till att djuret kan ha drabbats av inre skador som kan orsaka problem i framtiden när kon ska föda.
– Men vi är inte skjutgalna, som Lasse Malm säger.
Däremot efterlyser både han och Gösta Brunell större hänsyn från trafikanternas sida när de utför sina uppdrag. Ofta i utsatta lägen och situationer.
– Det är varken säkert eller lätt att försöka avliva ett påkört och skrikande rådjur i vägkanten när bilisterna blåser förbi. Trots att vi har satt upp skyltar som varnar för viltolycka. Det medför en onödig risk för eftersöksjägarens del.