Hallå där Catharina Alpkvist...
...som är jämställdhetsdirektör och inte hittat någon att ge jämfotapriset till i Östergötland.
Foto:
- Nej, jag tar det som en man!
Hur kommer detta sig - har jämställdheten börjar slå av på takten?
- Det tycker jag inte. Vi ställer högre krav på pristagaren. Det händer så mycket på bredden och djupet på många arbetsplatser just nu. Ska man göra sig förtjänt av priset måste man vara bättre än alla andra.
Eller "sitter" man helt enkelt för mycket på sina arbetsplatser?
- Man jobbar mer i det tysta. Inte med stora konferenser och stora aktiviteter, utan mer hemmavid. Det är mycket glädjande och ger bättre resultat i långa loppet. Jämställdheten har helt enkelt blivit en del i en större process som mer naturligt byggs in i personalutvecklingen och kompetensutvecklingen som man måste jobba med.
Dags att sätta ner foten, jag menar göra något radikalt för att öka intresset för jämställdheten?
- Jag har nog inte haft förmågan att lyfta fram arbetet
i det dolda till andra. Det krävs nästan mer av mig att hitta och verbalisera arbetet, så att andra får glädje och nytta av det.
Blir det dubbelt så mycket pengar i potten till nästa vinnare?
- Nej, det ger inga pengar. Man får 5 000 kronor till sin personal och ett konsthantverk till arbetsplatsen. Det handlar mer om äran av att lyfta jämställdheten på ett positivt sätt.
Inte rädd för att östgötarna hamnat på efterkälken?
- Nej, inte alls. Det händer väldigt mycket. De tidigare åtta vinnarna (två universitet, ett museum, en tidning och andra företag) har fått priset av helt olika anledningar.
Så jobbar vi med nyheter