Hon håller sig i ständig rörelse.
– De andra hänger inte med, tycker Gundla Kärrstedt. Jag har lovat att gå sakta.
Emellanåt är hon hundvakt. Nyligen gick hon stavgång i Vrinneviskogen. I morse gymnastiserade hon. Sist i säng. Klockan elva brukar hon sluta titta på tv.
I somras på nationaldagen tog hon emot den svenska fanan till trygghetsboendet. Av Lars Stjernkvist på Rådhuset. Dit gick hon från Hageby, eftersom hon inte gillar att åka spårvagn.
Krutgumma känns inte helt fel. Som flyglotta och maka till en flygtekniker har försvaret varit hennes domäner.
Men Gundla har alltid bildat förtrupp. Spelat fotboll i Halmstad IFK. Jobbat sedan hon var tolv. Först som kontorist, sedan städledare och butikschef. Fött barn vid 39.
Dottern Annika är av samma sort. Skrattar gärna och är ständigt aktiv.
– Mamma är bara stilla när hon sover. Ringer man är hon alltid upptagen.
Förklaringen?
– Att se positivt på tillvaron.
Hon mötte Thure "mitt på gatan" precis som i amerikanska romantiska komedier. På väg till Halmstads regemente.
– Jag vinkade till honom från cykeln och han tyckte vi skulle mötas igen.
Redan dagen därpå gick de till Norra Porten för att lyssna på musik.
– Vi löste alla konflikter, säger Gundla om äktenskapet.
För ett år sedan höll paret varandras händer och lovade att göra så även i framtiden. Svårt sjuk bodde Thure på en våning i äldreboendet och Gundla på den andra. De fick 65 år tillsammans.
Det finns bara en handfull Gundla i Sverige. Och inte många Hellwig heller. Det är hennes andranamn.
– Pappa blev inspirerad i Norge, tror Gundla.
Han var stins och familjen följde i hans järnvägsspår – från Tvååker till Harplinge och Halmstad. Alltmedan hustrun klippte biljetterna i stationshuset.
Ung under kriget, hur var det?
– Vi födde upp kaniner och hade hundra stycken för att dryga ut matransonen. Det fanns inget bränsle och alla tog sig fram till fots.
Kanske var det så hon grundlade sin hälsa. Inget överflöd, mycket motion. Flyglottorna var kul, umgänget givande. Hon saknar dem i dag, liksom jobbet.
I korthet: Gundla minns fler ansikten än många andra. Alla var kunder hos Konsum. Hon chefade – ofta utan ersättning – för olika butiker. Längst på Trozelligatan. Till slut tog hon över som "Fixar-Malte" och bytte glödlampor hos äldre kunder när hon bar hem deras matkassar.
– Det var tungt och jag var glad att slippa, säger hon.
Men hon fortfarande att vara aktiv. I brist på ett jobb. Ena dagen spelar hon boule, andra dukar hon och plockar i matsalen. Gundla är en hejare på att laga mat. Utan recept. Dottern Annika fattar inte hur hon bär sig åt.
– Nu har jag fått en kompis, men hon är 98. Vi har båda bott på Ljura, förklarar Gundla.
Hennes bostad saknar den vanliga sjuksängen. Väggarna är tapetserade av fotografier och målningar. Kärast är ökenbilden av konstnären från Halmstad. Miljön är så fri från "sjukvårdsattribut" att den visas för besökare.
Ändå har Gundla drabbats av upprepade stroke, men lärt sig tala igen med dotterns hjälp. När hon ska fälla persiennerna för solen böjer hon knäet i stolen och balanserar sedan på ett ben.
Att fylla 90 blir stort, men hur stort vet bara Annika som ordnat med kalaset hemma på gården.
– Jag är gynnad med ett barn i Vånga och ett barnbarn i Vasaparken, förklarar Gundla.
I somras var hon tillbaka i stationshuset i Tvååker där hon föddes och flera gånger har hon rest till Kiruna där sonen verkar. Hon har besökt kusinerna i badorten Varberg och en svåger på bruket Stjärnsund (där man gör ur) där släkten Kärrstedt har sina rötter.
– Bra sätt att träna minnet, säger Gundla. Så håller man hjärnan alert.