Good old times på Grand Hotel i Norrköping

Braviken ena dagen, Anglo-Swedish Society nästa. Brittiske ambassadören Anthony Care far
i skytteltrafik till Norrköping.

Peggy Walker, Ragnar Almenberg (medaljörer), ambassadör Anthony Care med hustrun Claire. Längst till höger Marjorie Carlebring.Foto: BJÖRN LARSSON

Peggy Walker, Ragnar Almenberg (medaljörer), ambassadör Anthony Care med hustrun Claire. Längst till höger Marjorie Carlebring.Foto: BJÖRN LARSSON

Foto:

Norrköping2004-11-23 04:00
Han är purfärsk som sändebud. Ambassadörer är inte längre vardagsmat för anglofiler. För 75 år sedan var det diplomater och företagsledare som talade, eller upper crust som det heter på engelska. Alltid middag och dans; gentlemen i Norrköping möttes i kolonial anda. Men depressionen kastade sin skugga över Kanalen - 1932 lyckades man bara få en indier, visserligen dubbad, som utgöt sig över imperiet.
I dag är allt borta; viceamiraler på sight-seeing i Sveriges Manchester, bridgeturneringar, sångcirklar och enkronorsdans som varade till lunch nästa dag. När kungen George V dog hölls en tyst minut och man framförde sina "heartfelt sympathy" till det brittiska sändebudet.
Europa stod på tröskeln till världskrig och det hjälpte inte att sällskapet hyrde in en pianist efter läsecirklarna. Medlemsantalet sjönk till 111 och förvånade ögonbryn höjdes när bara halva publiken var medlemmar. Livet är fullt av "ups and downs" noterade man, och efter kriget frambar man sina ursäkter för att eventuellt ha negligerat amerikanska vänner.
Sällskapet i Norrköping förlitade sig allt oftare på föredragshållare från amerikanska och brittiska ambassaderna, under nära tjugo år finns inga rapporter om verksamheten. Men 1968 dök Ragnar Almenberg och Peggy Walker upp - entusiaster som ännu i denna dag skänker Anglo-Swedish society sina lysande krafter. Därför blev de på tisdagen belönade med medalj av ambassadören Anthony Care.
En brittisk vecka blev deras elddop - med livs levande "Bobbies" från London och skotska säckpipsblåsare. Ämnet för Sir Guy Millard var The National Trust. Som en spegel av det sociala livet har däremot industriledarna ebbat ut, och universitetsfolket forsat fram.
- I dag har vi inga svårigheter att anlita kompetenta föreläsare i Norrköping. Det kan handla om teknologi eller "living life happily", menar ordföranden Marjorie Carlebring. Sedan 14 år är denna australiensiska verksam i Norrköping och undervisar i engelska och franska vid Kungsgårdsskolan.
Viktigaste uppgiften ?
- Att hålla intresset för engelska språket vid liv. Alla som har kontakter med den engelskspråkiga världen - och de blir allt fler - kan vi hjälpa.
Ja, man kan visst kalla det "brush up your english" menar hon. Även om det i begynnelsen hette att verka för andligt utbyte mellan de svenska och engelsktalande folken. Fortfarande är medlemmarna kring hundra - långt under den nivå man en gång ansåg garanterade god ekonomisk hälsa. Men förtäringen har aldrig varit gratis, varför goda finanser länge upprätthölls genom "refreshments". Studenter däremot har alltid omhuldats av sällskapet.
75-åringen firades med middag - utan dans - på Grand Hotel i Norrköping på måndagen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om