Bråvallafältet användes under flera år som ett brandövningsfält för militären och i de brandsläckmedel som då användes ingick så kallade perfluorerade ämnen (PFAS), ämnen som senare skulle visa sig vara skadliga för bland annat sköldkörtel, lever och immunförsvar samt störa fortplantningen hos organismer.
För två år sedan gjordes mätningar som visade på förhöjda mängder av ämnet i bland annat Glan, där halterna låg på 2–6 nanogram, då gränsvärdena ligger på 0,65. Sedan dess har värdena legat kvar på samma nivå men så länge giftet finns i marken finns oron för att det kan spridas vidare ytterligare.
– Det handlar om att inte sprida det vidare då det inte finns några bra metoder för att sanera, med andra gifter kan man gräva bort men det går inte med PFAS. Hittar man det i vattendrag går det att rengöra med kolfilter men då åtgärdar man inte själva källan, det är ingen långsiktig plan, säger Susanne Karlsson, miljöhandläggare på länsstyrelsen.
Men försvinner inte giftet av sig själv efter ett tag?– Det är klart att med tiden sprids det ut och till slut finns det inget kvar, men då pratar vi om hundratals eller kanske tusentals år, man kan inte bara vänta ut det.
Det PFAS som trots allt finns i vattnet är inte farligt för människan i den koncentration som där råder och det ansamlade giftet i fiskkött är heller inte farligt, däremot kan mängden PFAS vara farligt för fiskebestånden själva.