För Syltenbarnen var alltid onsdagskvällarna speciella
Familjehem kallades tidigare fosterhem. I stället för adoption kunde ett barn som kom från komplicerade hemförhållanden få bo en period hos en familj. Men där fanns även särskilda upptagningshem, eller barnhem. Ett sådant var Gustavsbergshemmet på Sylten.
På promenad. Samling nedanför Syltenberget och den kafépaviljong som hade uppförts inför utställningen 1906 och som småningom fick namnet Stinas café, efter en innehavare.
Foto:
När mina föräldrar skildes i början av 1950-talet, tog min mor med sig de fem barnen och flyttade in från Sandviken till stan. Där väntade en trerummare på Ljura. Men att vara ensam mor måste ha varit tufft på flera sätt. För att klara av det hela i början portionerade hon ut oss barn i olika fosterhem. Som ensamstående var det en chans till hjälp med att ta hand om sina barn under en period. Barnflickor fanns det inte pengar till. Jag, minstingen i syskonskaran, hamnade på barnhemmet Gustavsberg på Sylten. Inte som adopterad, men som tillfälligt omhändertagen på ett upptagningshem för barn, med barnavårdsnämnden som huvudman. Slutet av 1800-talet
Min mor berättade långt senare i livet att när hon en gång kom och hälsade på, satt jag i en lekhage, till synes helt avskärmad från verkligheten. Hon försökte fånga min uppmärksamhet, men förgäves. Barnets sätt att avskärma sig måste ha varit brutalt för henne. Men själv har jag inga minnen från barnhemmet. Bara från lukten av löskokta ägg. Gustavsbergshemmet på Sylten uppfördes i slutet av 1800-talet av sjökapten Gustav Hartzell. Hartzells hade en stor familj med hela tolv barn och de var bofasta på Sylten. Villan förvärvades efterhand, omkring 1912, av Lithografen som disponentbostad. "Barnavårdsanstalt"
1925 gick Norrköpings stad in som ny ägare och villan förvandlades till upptagningshem för barn och gavs namnet Gustavsbergshemmet. "Vid fråga om disposition av denna villabyggnad har Fattigvårdsstyrelsen till Drätselkammaren inkommit med hemställan att byggnaden måtte upplåtas för beredande av lokaler för barnavårdsanstalten", hette det i skrivelsen. Men någon anstalt var aldrig Gustavsberg, där man tog emot barn i åldern 1-16 år. Barnens sovrum låg en trappa upp och de minsta barnen åt i samma rum som var deras sovrum. De andra barnen åt i en stor matsal och det fanns ett stort lekrum innanför densamma. "Loftet"
Under 1940- och -50-talen hette föreståndaren Ingegerd Stenberg, kallad för syster Ingegerd och hon var väldigt populär, både bland barnhemsbarnen och deras anhöriga. Högst upp i Gustavsbergshemmet låg "Loftet", där föreståndaren bodde. För Syltenbarnen var onsdagskvällarna alltid speciella. Då fick de komma upp på Loftet för att leka, spela spel och dricka choklad. Ibland fick de krypa upp i syster Ingegerds säng, där hon läste sagor för dem. Det var stunder av lycka. Gustavsberg avvecklades som barnhem i mitten på 50-talet. I maj 1956 gick flytten till ett nytt barnhem vid Vrinnevigatan i Hageby. Alkoholisthem
Villan på Sylten förvandlades i stället till alkoholisthem. I stadsarkivet finns arkiven efter Gustavsbergshemmet och där ingår bland annat flera fotoalbum. Album, som visar bilder av ganska lyckliga barn. Bilderna ljuger inte och någon anstalt handlade det inte om. Troligen ej heller om allt för mörka perioder i barnhemsbarnens liv. Och någon av dessa ungar skulle kunna vara jag själv. Men utan minnen. Bara det att jag fortfarande inte kan med lukten och smaken av löskokta ägg.
Så jobbar vi med nyheter