Festivalområdet öppnade redan klockan 16 på tisdagen, men första artisterna – Norrköpingsgrabbarna Markus De Besche och Jonas Söderhielm – hade starttid klockan sex. Markus De Besche (egentligen Markus Johansson) har turnerat runt om i USA, Asien och Europa i flera år, så kanske känns scenen i Götaparken för liten för honom. Festivalarrangören Andreas Ergüls farhåga om en utspridd publik verkar besannad. Endast ett fåtal fyller gräsmattan.
På en bänk i skuggan sitter Christer Blomstedt, 71, med sin syster Irene Widenstrand, 67, som han fått med sig från Linköping för att se kvällens sista akt, Markus Krunegård.
– Hade vi vetat speltiderna hade vi nog inte kommit så tidigt, säger han.
Men sociala medier har han koll på, menar han, och tar fram Spotify-appen för att visa den Krunegård-låt som de senast blivit förtjusta i: ”Tur att vi lever samtidigt”.
– Imorgon ska jag se Daniel Adams-Ray som också är bra. Han är duktig på att rappa och skriver finurliga texter, tycker Christer Blomstedt som gillar både hiphop och hårdrock.
Även när poppiga Eleonor Léone och KNY spelar är publiken gles. Mellan artisterna är radioprofilen Micke Cederberg dj och när The Sounds spelning närmar sig händer faktiskt något. Besökarna börjar strömma till.
– Vi älskar The Sounds och Markus Krunegård, säger Rickard Paulsson som sitter med ett gäng och väntar.
– Helt sjukt att folk kommer så sent. Inte ens hälften av dem som har köpt biljetter är här än, säger Andreas Ergül som ändå anade att första kvällen skulle börja blygsamt.