Enhetschefen tillsagd vara tyst

- Jag fick ett omöjligt uppdrag när boendet skulle starta, säger den dåvarande enhetschefen som hittills varit den största måltavlan för kritiken. Nu väljer hon att säga upp sin tjänst i Norrköpings kommun.

Foto: Therese Jahnson

Norrköping2011-06-07 00:00

Efter att NT avslöjat hur kommunen hanterat LSS-boendet från dess start har den ena häpnadsväckande historien efter den andra rullats upp. Chefer skyller på personal, politiker skyller på tjänstemän som i sin tur hänvisar till sekretess. Och även efter den här intervjun kommer det att visa sig att ord står mot ord i flera avseenden. Bland annat om mamman fick information eller inte.

NT har de senaste två veckorna sökt den dåvarande enhetschefen flera gånger eftersom hon fått mycket kritik i den här historien. Att saker har gjorts fel råder det ingen tvekan om, däremot när, var, hur och varför samt vem som bär ansvaret för det bollas fortfarande runt.

Mamman visste inget
Kritiken mot enhetschefen har inte varit nådig. En av mammorna har tidigare berättat att ingen i personalen hade informerat att hennes autistiska dotter utsatts för sexövergrepp av en man i samma gruppboende. Mamman ansåg att den dåvarande enhetschefen har mycket på sitt samvete.

- Självklart fick mamman information, men tyvärr inte i anslutning till när jag fick veta det. Det jag gjorde var att följa de direktiv som jag fick av min dåvarande områdeschef så det är mycket olyckligt att mamman upplever att hon inte fick informationen. Allt finns dokumenterat. Kanske kunde hon inte ta till sig informationen just då, för det dröjde några veckor.

Hur skulle man kunna missa en sådan information?

- Jag tänkte på att hon inte verkade ta in informationen, hon reagerade inte så starkt som jag kan tycka att man borde göra.

Men senare har hon ju sagt till personalen att något måste ha hänt?

- Ja, och det är ju... och det är väldigt beklagligt att hon upplever det så. Flickan hade svårt med förändringar, och att flytta hemifrån är jättestort. Det var kaos, hon visste inte var hon bodde. Det tar jättelång tid, minst ett år, för att förstå var man bor.

Delade meningar
Dokumentationen råder det delade meningar om. Enligt både Inger Dahl Harrysson, kvalitetsansvarig för handikappomsorgen, och Kerstin Hildebrand, ordförande i vård- och omsorgsnämnden, finns det inget i dokumentationen som visar att mamman har fått information om övergreppen.

- Jag hade ett möte med mamman här på Thapperska, allt finns dokumenterat och jag har haft väldigt många möten och samtal med mamman men det kommer vi ju att titta på så småningom.

Mamman som NT pratat med vid flera tillfällen minns mötet, men säger att enhetschefen sagt att mannen hade "tafsat" på hennes dotter, inte att det rörde sig om sexövergrepp.

- Det har inte varit något fullbordat samlag utan utifrån vad flickan berättade så misstänkte vi att han kunde ha tagit på henne, men att det inte var något fullbordat.

Men enligt de ansvariga i kommunen så finns ju ingen dokumentation om att mamman fått veta?

- Jag vet! Men ingen har pratat med mig i den här frågan.

Sade personalen att de tyckte att du skulle anmäla?

- Ja, jag lyssnar alltid på personalen och började naturligtvis agera på en gång. Jag tog det vidare uppåt men jag fick följa min chef och övriga i programmet.

Vänta på utredning
Vad hade områdeschefen för råd?

- Jag tror att det bästa är att den utredning som ska göras kommer att visa det.

Men tyckte ni samma sak?

- Nej, det är klart att jag ville något annat, jag ville anmäla så att det blev ett tillsynsärende. Men jag följde min chefs direktiv. Att hon inte informerade vidare till sin chef och till programmet det kan inte jag ta ansvar för.

Vad tycker du om att det här utreds igen?

- Jag välkomnar verkligen att det här kommer att belysas och det finns många saker som helt klart kan förbättras när det gäller information, riktlinjer mellan chefer, program och politiker.

Vad anser du om bilden som presenterats av dig, är den rättvis?

- Den är väldigt vinklad och ensidig men i och med att vi inte har svarat heller så har det blivit en hel del sakfel.

Som vad?

- Många saker som har rört mig till exempel. Hade Inger Dahl Harrysson och Kerstin Hildebrand pratat med mig innan så kanske det hade blivit mer korrekt information till er.

Bland annat har Inger Dahl Harrysson tidigare sagt i NT att enhetschefen inte jobbade med ungdomsboenden. Det visar sig också vara fel. Sedan hon lämnade det omtalade LSS-boendet har hon varit enhetschef på två andra LSS-boenden för ungdomar i Norrköping.

"Jag saknar ord"
Häromveckan valde du att säga upp din tjänst, var det rätt beslut?

- Absolut, jag har funderat på det ett tag eftersom jag bor i Valdemarsvik. Men när bristen på dialog är så stor mellan ledning och underställda när en sådan här sak händer, så finns det inget alternativ. Jag saknar ord för hur det här har skötts. Jag finner mig inte i hur det går till i den här kommunen.

Ser du något positivt med att den här historien har blivit offentlig?

- Ja, att det kan bli en förbättring kring vissa saker i den här kommunen, personalpolitiken exempelvis. Jag har tidigare varit politiker så jag vet hur man kan arbeta.

Hur summerar du dina tre år som du jobbat i Norrköping?

- Jag är gammal chef, är van att arbeta självständigt och vet vad som ska göras. Jag har en stor kunskap som ibland verkar saknas i myndighetssidan och bland koordinatorer. Jag är inte heller van vid att en vård- och omsorgschef är så osynlig som han är här.

Fakta: Enhetschefen om...

Boendets öppnande: - Jag hade varit allvarligt sjuk och gick åter i tjänst i juni.
I september skulle jag öppna gruppboendet. Och när jag såg att jag fått en personalgrupp som tagits från en övertalighetslista så fick jag ett omöjligt uppdrag. Jag skrev en konsekvensbeskrivning för jag såg direkt att det skulle ge stora problem. Och alla problemen inträffade och blev dessutom ännu värre än jag tänkt mig. Jag har jobbat i 16 år som chef och har lång erfarenhet att starta enheter.

Om personalens
bristande kompetens:
- Jag bestämde mig för att ge dem en chans. Med handledning och kompetensutveckling så brukar det kunna gå att få med personalen på spåret och få dem att samarbeta med varandra. Men jag märkte ganska tidigt att det blev omöjligt och då togs beslutet att personalen fick söka om sina tjänster och sedan fick vi in personal med rätt kompetens.

Boendet som idé:
- Det kan fungera i en grupp där de har mer glädje av varandra. Här var det sex ungdomar som var helt olika, tre var väldigt högfungerande och tre mindre högfungerande varav två behövde specifik pedagogik. Det bästa vore att göra om det till ett renodlat autismboende.

Att killen bodde kvar: - Jag försökte få killen flyttad på tidigt, det ville även han för han kände att han inte ville bo bland dem som var på så lägre nivå än han var. Men det fanns inte plats fick jag veta.

Sekretessen:
- Självklart kunde personalen ha gjort en anmälan, men de upplevde så klart att de hade brustit i sin tillsyn och sina rutiner och det var jättejobbigt för dem också. Det är ju personalen som är på plats och då måste de kunna tala om något har skett.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om