Det är en tidig förmiddag i juli på Österviks kollo i närheten av Rönö på Vikbolandet. Frukosten är avklarad. Kolloledaren Wiktor Fasth håller i morgonsamlingen på trappan. Fem minuter senare rullar dagsprogrammet igång. Ett 30-tal barn i åldrarna 8-13 år tar sikte mot stranden och tisdagens aktiviteter under överseende av personalen.
Kompisarna, som vi kallar Emma och Sara, trivs som fisken i vattnet. De längtar redan tillbaka till Östervik nästa sommar!
– Det är helt fantastiskt här ute med bad och massor av aktiviteter. Sommarkollot är mitt andra hem och vi lyssnar på personal och ledare som förklarar att det finns bra och tråkiga saker i livet. Jag pratar med personalen om precis allting, säger Emma.
Hon överraskar med ett "lillgammalt" känslofyllt språk.
– Jag har lärt mig att vara en god människa och inte ta saker för givet. Ibland är det jobbigt hemma, men det funkar oftast. Lite mer hjälp med läxorna hade varit bra att få.
Sara, 10, förklarar att mängden aktiviteter på lägret och alla nya vänner gör att hon kan koppla bort vardagstankarna.
– Det är fullt upp här hela tiden. Jag gillar att tävla i mångkampen och försöker sätta nya rekord i grenarna. Vi springer, kastar stövel, hänger klädnypor på sträck på tid och försöker vissla med munnen full av knäckebröd. Det är roligt!
Kollots målsättning är att ge barnen sommarlovsdagar i skärgårdsmiljö med fiske, glassturer med båt till Lagnö och Arkösund och spännande lekar. De dåliga attityderna brukar släppa efter några dagar. Föreståndaren Edi Battel berättar om ett mycket tydligt regelverk där alla vet vad som gäller för att lägerverksamheten ska fungera.
–Hemma kanske inte alltid föräldrarna orkar hålla ut men det gör kolloledarna. Vi har tålamod i massor. Här får barnen vara sig själva, de behöver varken vara kaxiga och uppkäftiga som i skolan. Barnen är bra som de är. Kolloledarna är duktiga på närhet och kontinuitet. Att de får träffa barnen hela dagarna på lägret är en stor fördel.
Ledarna jobbar för att barnen ska få bra förebilder, känna samhörighet och tillhöra en grupp där alla hjälps åt. Att till exempel lägga in ett återkommande tävlingsmoment i den dagliga städningen av baracken gör att ingen vill förlora.
Efter lunchen är det lugna stunden en timme då barnen vilar eller läser. Måltiderna serveras fem gånger om dagen på bestämda tider. Kvällsmackan äts 20.00–20.30. När lamporna släcks klockan 22.00 ska det vara tyst i barackerna.
Edi Battel förklarar att ganska många barn reagerar negativt när bussen rullar ut från Norrköping inför kollolägren.
– Vanliga kommentarer är att man inte vill vara här, är ledsna och känner sig tvingade hit av föräldrarna. Kvällen före bussen rullar hemåt igen brukar det vara tvärtom. Då plötsligt gråter de för att ingen vill lämna kollot, utvecklar han.
Kolloledare som själva varit på Östervik – som till exempel Wiktor Fasth – berättar om en viktig period i livet.
– Barndomen var bra, men det var de fem somrarna på Östervik som gav guldkant, framtidshopp och det där lilla extra. Kollot har haft en stor påverkan på mitt liv med struktur, planerade aktiviteter, minnen och kompisrelationer. Personalgruppen och ungarna gör min sommar! Som kolloledare har du världens bästa sommarjobb, säger Wiktor Fasth.