"Tack vare stödet från Barnahus, kunde vi fokusera på att bara vara föräldrar och släppa allt det praktiska" Så sade pappan till flickan, i vår tidigare artikel om familjen.
Flera gånger betonade föräldrarna hur oerhört tryggt det kändes att slussas vidare just dit.
För det var till Barnahus Norrköping Johanna, som vi valt att kalla flickan, kom efter att hon utsatts för en våldtäkt i en skogsdunge i Kimstad.
Lokalerna där verksamheten håller till ligger på Odalgatan i Norrköping. På bottensvåningen i det stora brunaktiga tegelhuset som numera även är en del av Erlaskolan. Vi har stämt träff med enhetschef Eva Jidenäs Johansson och samordnare Petra Persson. Här jobbar också en psykolog och en kurator.
Av sekretessskäl ska det inte handla om Johanna, utan om verksamhetens fokus. Att fånga upp, och på ett tryggt sätt, hjälpa barn som misstänks ha blivit utsatta för övergrepp och/eller våldsbrott.
En del i det är att barnen får träffa åklagare, polis och sjukvårdspersonal där, i stället för att slussas runt till olika platser mitt i allt kaos.
– Huvudsyftet med verksamheten är att de här barnen inte ska behöva åka runt till olika myndigheter utan att myndigheterna i stället får möta dem här, säger Petra Persson.
– Men för att som barn få komma hit krävs en polisanmälan som grund, förtydligar Eva Jidenäs Johansson.
Barnahus Norrköping startade i januari 2018 och är en samverkan mellan kommunerna i östra Östergötland, region Östergötland, polisen och åklagarmyndigheten. Hit kan de som är upp till 18 år komma för att delta i barnförhör och erbjudas krisstöd.
– När det gäller lägsta ålder för att få delta i ett barnförhör görs en bedömning, men runt fyra år kan det handla om. Samtidigt försöker vi alltid hjälpa hela familjen så gott det bara går, säger Petra.
Runt 80 barn och unga fick hjälp med krisstöd under 2019.
– Ofta inleds ärenden med ett samråd, där bland annat polis, åklagare, behandlare på Barnahus och socialtjänst gör en samplanering utifrån barnets bästa. När det gäller de akuta ärenden måste de lösas väldigt snabbt och då blir det lite annorlunda, förklarar Petra.
Det gemensamma är ändå att barnen i ett tidigt skede förhörs av en polis, som är väl utbildad för den här typen av utredningar.
– Vårdnadshavaren eller den trygga vuxna som är med sitter kvar i väntrummet under förhöret. Det är för att det ska bli en så opåverkad berättelse som möjligt, förtydligar Petra och visar runt i lokalerna.
Förhörsrummen är precis som väntrummen, professionellt inredda med fokus på barn. Bredvid ligger de så kallade medhörningsrummen, där ofta åklagare, socialtjänst och poliser lyssnar av förhöret. Det beror framför allt på att barnet inte ska behöva upprepa sin berättelse flera gånger. Det som spelas in kan också användas vid en eventuell rättegång. På så sätt behöver barnet inte själv vara på plats.
I lokalerna finns även ett enklare undersökningsrum, dit sjukvårdpersonal kan komma för att undersöka. Det kan även handla om personal från rättsmedicin.
– Undersökningarna görs också på sjukhuset, men för många barn kan det kännas bra att även de genomförs här, konstaterar Petra.
Finns det något ni skulle vilja utveckla i verksamheten?
– Det vore bra att hitta sätt att använda modeller för krisstöd i de familjer där det finns en misstänkt förövare, så det hoppas jag på, säger Petra.