Ellen Andersson ska snart gå in i salen där patienten just nu förbereds inför en fetmaoperation. Hon är överläkare och kirurg på Vrinnevisjukhuset.
Hon arbetar på kirurgiska kliniken på Vrinnevisjukhuset. Hit kommer patienter från hela länet som ska genomgå en fetmaoperation inom den offentliga vården. Ellen berättar att fetma, eller obesitas som det heter på medicinskt språk, ökar kraftigt i världen.
– Obesitas är ett jättebekymmer. Världshälsoorganisationen skriver att övervikten i världen har tredubblats sedan 1970-talet och när det gäller barn har den mer än fyrdubblats. Om man tar hela Afrikas och Europas befolkning i jämförelse så räcker det inte – det är fler som är överviktiga.
Enligt Folkhälsomyndigheten är mer än hälften av alla vuxna i Sverige överviktiga. Övervikt och fetma ökar risken för många sjukdomar som till exempel högt blodtryck, diabetes typ 2, demens och flera typer av cancer. I Östergötland är runt 15 000 barn överviktiga och runt 4 000 barn har fetma. Forskningen visar att man bör påbörja behandling av barn tidigt.
– Om man sätter in behandling innan barnen är fem–sex år får man bäst resultat. Man går in med kraftfulla interventioner och arbetar med hela familjen. Det krävs mycket stöd, men forskningen visar att man kan vända övervikten. Väntar man tills barnen har blivit tonåringar blir resultaten mycket sämre. Då kommer 19 av 20 barn att vara överviktiga även som vuxna.
Ellen Andersson, överläkare på Kirurgiska kliniken på Vrinnevisjukhuset.
Men vad är det som gör att vissa personer blir överviktiga? Ellen Andersson menar att cirka 70–80 procent handlar om genetik.
– Vi har gener som kodar för att vi inte ska svälta ihjäl. På den tiden när det var ont om mat var det en fördel att kunna äta mycket när det fanns mat. När man sedan svalt hade man starka försvarsmekanismer i kroppen som gjorde att man kunde reglera ner sin ämnesomsättning. De generna har vi med oss i dag, men de är ingen fördel när vi har tillgång till snabbmat 24 timmar om dygnet och sitter mycket stilla.
Blir det omöjligt att stå emot?
– Ja, aptit och hunger är grundläggande behov i kroppen. Man blir inte överviktig om man inte äter för mycket. Men varför man äter för mycket är väldigt komplext. Det handlar om aptit, mättnad och hunger men det handlar också om våra belöningssystem i hjärnan. Dessa områden sitter väldigt nära varandra.
Enligt Folkhälsomyndigheten är 52 procent av den vuxna befolkningen överviktiga i Sverige.
Många överviktiga människor har försökt att gå ner i vikt på olika sätt. Men studier visar att personer som gått på extrema dieter ofta går upp i vikt igen – och gärna lite till.
– Det är som att vi har en vikttermostat i kroppen. Har vi väl uppnått en vikt så är det som att kroppen vill dit igen och har man väl utvecklat en rejäl övervikt är det som att loppet är kört vad gäller att få en bestående normalvikt igen. Tyvärr. Några enstaka lyckas bli av med sin övervikt men majoriteten gör det inte. Jag menar inte när man går upp två kilo till jul utan här talar vi om en övervikt på kanske 30, 40, 50 kilo och uppåt. För dessa personer är aptit- och hungerregleringssystemen satta ur spel, de funkar inte längre.
Ellen Andersson förklarar att kroppen tolkar bantning som att vi håller på att svälta ihjäl och reglerar ner ämnesomsättningen.
– När vi sedan går upp i vikt hänger inte ämnesomsättningen med. Kroppen hjälper oss vid svält men vi har inga skyddsmekanismer mot att gå upp i vikt.
Här är ju inte kroppen särskilt smart?
– Nej, det är jättedumt. Det kanske rättar till sig om 40 000 år, men vi är inte där än, det tar tid för genetiken att ställa om. Sedan provocerar vi våra system med att hälla i oss läsk, till exempel. Vi tillför massa kalorier på kort tid och kroppen har inte en chans att hinna tala om att du är mätt. Vår kropp är inte designad för att funka i den moderna världen.
Fetmaoperationer görs med titthålskirurgi. Patienten kan vanligtvis åka hem dagen efter.
Det finns olika sätt att komma till rätta med övervikten, vården arbetar med levnadsvanebehandling, läkemedel och kirurgi.
– Det finns studier som visar att ändring av levnadsvanor inte har särskilt god effekt på vikten om man har en obesitas. Alla mår bra av att motionera och det har god effekt på hjärta och lungor, men det kommer inte innebära någon större viktnedgång, då behövs andra metoder.
Susanne Grehn är dietist på Vrinnevisjukhuset, hon skjuter in att förbättrade levnadsvanor aldrig är fel även om viktnedgången är begränsad.
– Det kan ha effekt på sjukdomar kopplade till övervikt, som diabetes eller höga blodfetter. Varje kilos viktnedgång är värdefull, säger hon.
Ellen Andersson förbereder sig inför operationen. Patienten är förberedd och sover redan i operationssalen.
Av de godkända läkemedel som finns på marknaden är det bara ett som ingår i högkostnadsskyddet.
– Det är ett stort problem. De läkemedel som är mest effektiva kostar ganska många tusenlappar i månaden och det krävs att man är ganska stadd i kassan för att ha råd. Varken primärvården eller specialistvården vet hur de ska handskas med det här och som patient hamnar du mitt emellan alla stolar, säger Ellen Andersson.
Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) som bestämmer vilka läkemedel som ska subventioneras. Det går till så att läkemedelsföretagen skickar in en ansökan och TLV gör då en utredning.
– Vi bedömer hur kostnadseffektivt ett läkemedel är. Alltså nyttan av behandlingen sätts i relation till det pris som företaget begär, i förhållande till andra behandlingar. Hittills har vi bedömt att nyttan av de läkemedel som har ansökt inte har motsvarat kostnaderna och därför beslutat att de inte ska ingår i förmånerna, säger Per-Henrik Zingmark, enhetschef på TLV.
Ett riktigt populärt läkemedel skulle kunna bli väldigt dyrt för samhället, men TLV ska inte ta hänsyn till det vid sin bedömning.
Det finns flera risker med övervikt och fetma. Det kan bland annat leda till en för tidig död.
Just nu finns inga nya ansökningar hos TLV, så patienter med övervikt eller fetma kan inte räkna med att några nya mediciner kommer att subventioneras inom den närmaste framtiden. Ellen Andersson tycker att det är synd. I vissa lägen kan hon tänka att patienten hon har framför sig skulle vara hjälpt av ett läkemedel, men när läkemedlen är dyra blir det ett hinder.
– För den enskilda patienten är det ett jätteproblem. Det forskas en hel del och det läkemedelsföretag som hittar ett effektivt läkemedel kan nog luta sig tillbaka eftersom obesitas ökar i hela världen, säger hon.
Sedan är det fortfarande mycket forskning som återstår.
– Vi vet ganska lite om hur läkemedlen fungerar på sikt. Ska man stå på läkemedel ett år? Två år? Hela livet? Jag tror att vi i framtiden kommer att skräddarsy behandlingar mer, så att det blir en kombination av kirurgi och läkemedel. Men här har vi mer att lära.