Tre ungdomar dog i den svåra olyckan på tisdagskvällen. Här från det stora räddningspådraget.
Det var strax före klockan 19 på tisdagskvällen som olyckan inträffade på en mindre väg utanför Kimstad, i höjd med Tångstad. En bil med fem personer i körde av oklar anledning av vägen, in i ett skogsparti – och började där brinna.
Tre personer fördes med ambulans till sjukhus, men deras liv gick inte att rädda. Det handlar om två pojkar och en kvinna som alla är i övre tonåren och som avled till följd av sina skador.
I bilen fanns också två andra personer – en pojke under 18 och en man strax över 18 – som fördes till sjukhus, men med lindrigare skador.
Ett stort räddningspådrag inleddes också med polis och räddningstjänst. Vägen spärrades av och polisen sökte med hundar i skogen, för att försäkra sig om att inte fler skadade fanns där.
Polisen utreder nu olyckan, men har inte velat gå ut med någon brottsrubricering. Det är dock ingen som delgivits misstanke om brott.
– Det vi kan säga är att vi arbetar väldigt hårt med att ta reda på hur olyckan har gått till. Vi har hört flera vittnen och kommer att fortsätta med det. Vi har även pratat med de två som har överlevt olyckan och det kommer vi göra igen, säger polisens presstalesperson Mats Pettersson.
Han är dock tydlig med att polisen måste ta allting i rätt ordning.
– Det finns delar i det här som är ännu viktigare. Det är att det är tre avlidna ungdomar och anhöriga som vi måste hantera först och främst. Så för vår del är det inte bråttom att med rubriceringar och det kommer att visa sig vad som här hänt, säger Mats Pettersson.
Polisen har dock beslagtagit bilen, undersökt olycksplatsen och är också intresserade av iakttagelser från allmänheten.
– Någon kanske sett bilen eller har uppgifter som man tror kan hjälpa oss i utredningen. Då får man väldigt gärna höra av sig till oss, säger Mats Pettersson.
"Den här händelsen kommer vara med oss länge", säger Amanda Amberin Thunborg, som bor granne med olycksplatsen.
Hur olyckan har gått till är så här långt oklart. Ett vittne som vi har talat med, som kom till olycksplatsen strax efteråt, säger att man försökte släcka elden med en brandsläckare, men utan resultat. Flera personer ska också ha varit kvar i bilen och inte lyckats ta sig ut, enligt ögonvittnet.
Strax intill olycksplatsen bor Amanda Amberin Thunborg, 20, som berättar att man hörde en smäll i samband med olyckan, men att det sedan blev tyst tills sirenerna kom.
Hon säger att det inte är ovanligt att man kör fort på den här vägen.
– Det känns som att en del testar nya körkort här, eftersom vägen är så skymd.
Att det skett en så tragisk olycka berör Amanda starkt.
– De som omkom var i min ålder. Jag och min lillasyster har alltid gått den vägen till skolan. Nu går jag den här vägen till jobbet. Den här händelsen kommer vara med oss länge.
”Finaste änglarna”, lyder en av hälsningarna på olycksplatsen.
Vid olycksplatsen stannar flera bilar under dagen för att sörja och lämna blommor. Bland svedda träd och nedbrunnet gräs står ett stort blått hjärta med tre änglar i mitten. Här skrivs minnesord med tuschpenna, bland annat ”finaste änglarna”.
En kvinna berättar att hon har barnbarn i samma ålder som ungdomarna.
– Det är surrealistiskt, säger hon.
En tonårsflicka, som besöker platsen med sin pappa, berättar att hon är kompis med fyra av de fem som var med i bilen. Efter olyckan spreds nyheten snabbt på tisdagskvällen.
– Det är så hemskt. Man får sig en tankeställare att vem som helst kan drabbas av sådana här olyckor, säger flickan.
Hon berättar att många valde att tända ljus i kyrkan i Skärblacka på tisdagskvällen.
– Vi pratar med varandra, tänder ljus och lämnar blommor. Vi vill visa vår respekt, säger flickan.
När hennes pappa hörde talas om olyckan gick tankarna direkt till dottern. Hon har nämligen bara haft körkort i en vecka.
– "Är hon hemma eller är hon ute och kör!?" Som tur var var hon hemma, säger han.
Flera lämnade blommor på olycksplatsen under onsdagen.
De drabbade i olyckan bodde i Skärblacka och hade gått i skola där. På onsdagen var orten i sorg.
Utanför mataffären träffar vi fem tjejer från Mosstorpsskolans årskurs nio som går med tunga steg över parkeringen. De kände alla de drabbade ungdomarna.
– Några av dem gick på skolan förra året och åldrarna har blandats en del i skolan. Så man kände dem, säger en av flickorna.
De beskriver stämningen på skolan som tyst.
– Alla är ledsna över det som har hänt.
Hur gör ni för att ta er igenom dagen?
– Vi försöker stötta varandra, vara snälla mot varandra. Se till så att ingen är ensam.
En 15-åring hade köpt blommor för att lägga på de avlidna kompisarnas bilar.
En 15-årig kille kommer ut från affären med två buketter med röda rosor.
– Jag ska lägga dem på deras bilar, säger han och förklarar att han kände alla de drabbade.
Elever på Mosstorpsskolan samlades för att sörja sin vänner.
På Mosstorpsskolan har eleverna samlats i klungor och sörjer ungdomarna som gått bort. Deras bilar står kvar på skolgården, och ungdomarna har lagt blommor runt för att hedra sina vänner. Flera av ungdomarna är tidigare elever på skolan.
Under vindrutetorkarna ligger buketter i rött och rosa. Runt bilarna har det dekorerats med långa band av syrénblommor. Eleverna står i grupper och kramar om varandra, många gråter.
Det är eleverna själva som har styrt upp minnesplatsen. På marken finns papper och pennor utlagda. Eleverna skriver där ner sina minnesord och pappersarken sätts upp på staketet:
”Vila i frid”
”För evigt saknad”
”Tonåringar som er ska inte dö så här tidigt”
”Du var mitt allt och jag trodde aldrig att jag skulle stå här utan dig.”
En sista hälsning till kompisarna som dog i olyckan.
Utanför affären sitter en pappa med sitt barn. ”Ofattbart”, säger han om olyckan.
– Det kan gå så fort. Ett litet felbeslut är allt som krävs, säger han och förklarar att han känner pappan till en av de avlidna.
– Det är så tungt. I ett sånt här litet samhälle känner alla varandra. Det märks att folk är emotionella.
”Man lider oerhört med föräldrarna”, säger Vångabon Lasse Sand.
Några som är på väg att handla den här morgonen stannar till och vill prata om det som har hänt. En av dem är Lasse Sand från Vånga.
– Det är hemskt. Man vet inte var man ska säga, det känns så onödigt, säger han.
"Det är fruktansvärt. Jag tänker på föräldrarna och mor- och farföräldrarna. Jag lider med dem", säger Ingrid Westlund.
– Var de i bilen från Skärblacka!? Nej!
Ingrid Westlund hade hört talas om olyckan, men visste inte att de drabbade var härifrån.
– Det är fruktansvärt. Jag tänker på föräldrarna och mor- och farföräldrarna. Jag lider med dem, säger hon.
"Det är så tragiskt", säger Skärblackabon Anders Frisk.
Anders Frisk sitter utanför matbutiken och väntar. Den första frågan som kom upp när han hörde om olyckan var ”varför?”.
– Jag vet inte så mycket än så länge, men man känner säkert någon som känner någon drabbad. Skärblacka är inte så stort, säger han.
– Det är så tragiskt. Jag känner ett stort medlidande med de som har drabbats, säger han.