– Jag tycker ju det är bedrövligt. Jag tycker att man ska få vara hemma, naturligtvis, säger Lillemor Holgersson, tillförordnad förbundsordförande för FUB, när hon hör talas om Calle som tvingas bo utanför Nora, 16 mil från Norrköping.
Från ert perspektiv, hur långt bort är det rimligt att man får bo?– Jag tycker inte man kan säga vad som är rimligt och inte. Om du eller jag vill bo i en kommun, så finns det inget som hindrar oss från att bo i den kommunen. Man får utgå från vad som är rimligt för en normal människa.
Hon reagerar också på att Norrköpings kommun inte anser sig kunna ta hand om Calle här, vilket är anledningen till att han placerats i Nora kommun.
– Norrköping är en ganska stor kommun, så det förvånar mig storligen att de inte klarar av detta. Men vi har ju i många år sagt att det är alldeles för dålig kompetens i gruppboenden och särskilda boenden överhuvudtaget.
– Regeringen har gett pengar till kompetenshöjning i äldrevården, men aldrig i omsorgen för personer som bor i gruppbostad. Man satsar på cheferna, men aldrig på de som är på golvet. Och det är faktiskt en stor kompetenslucka där. Detta är ju ett stort bevis på det, säger Lillemor Holgersson.
Vad ska väga tyngst, den enskildes och föräldrarnas önskan, eller vad kommunen anser är bäst för den enskilde?– Kommunen vet ju inte vilket som är bäst för honom. Utan det är gode mannen, föräldrarna och han själv som vet det, utan tvekan.