Det kanske inte står så på födselattesten, men de är alla barn till Greta Thunberg i klimatstrejkande Fridays for Future. Varje fredag sedan 2018 har de mött och pratat med förbipasserande i Hörsalsparken.
Hetta, köld, regn eller snålblåst har inte stoppat dem.
De gör det för att jorden ska bli en bättre plats att leva och bo på – och för att undvika den klimatkris som knackar på dörren. Samtidigt plockar de fimpar, snus och småskräp.
– Glamouröst har det aldrig varit, det är inte vår stil. Men idag är det lönehelg och då brukar det vara mer folk ute och går, säger en av deltagarna, Kerstin Gustafsson.
Det var polisens presstalesperson Thomas Agnevik som efterlyste ett alternativ till de dubbla lock som finns på snusdosorna, för att minska nedskräpning av fimpar på marken efter att det nya lagförslaget trädde i kraft vid nyår. Det finns redan.
– Polisen har inga som helst resurser att ha koll på det. Men det finns redan bärbara askkoppar, både att beställa och köpa på de flesta ställen där tobak kan köpas, säger Birgit Bagge och visar två varianter som hon har köpt från föreningen "Håll Sverige Rent".
Fridays for Future startades av Greta Thunberg då hon satte sig utanför Riksdagshuset för att lyfta miljöfrågan inför valet 2018. Idag, med bara månader kvar till ett nytt val, är det en global rörelse.
Lokalt har den yngre delen av Norrköpingsgruppen klingat av, i alla fall fysiskt i Hörsalsparken.
– Vi skulle stötta gymnasieeleverna som sympatiserade med Greta. Sedan kom de mer och mer sällan för de hade skola. Men vi tänkte att vi kan komma. Vi har tid och möjlighet, så då får vi offra oss för det, säger Constance Lindqvist.
– De håller på att etablera sig i vuxenlivet, de har inte tid. Det var en grej i början när Greta satt. Men vi har hållit på hela tiden men under andra organisationer, förklarar Gunilla Sedwall.
De flesta i gruppen är 40- och 50-talister och har växt upp i den tid då man vågade ifrågasätta och utmana normer. Nu kämpar de för att väcka opinion och få till en samhällsförändring genom information och manifestationer.
– Min far var född 1901 och jobbade på landet. Han pratade om miljöfrågor på 1950- och 1960-talet. Då tyckte alla att han var konstig, men det är ingen ny fråga. Den var lika aktuell då som idag, säger Gunilla Sedwall.