Det var låga temperaturer under natten, ned mot minus 20 grader, i Norrköpingstrakten och högtrycket med sol höll i sig under lördagen.
Många passade på att promenera eller motionera under de ljusa timmarna. Ingen verkade ångra det även om det krävdes ett extra lager kläder och gärna vantar, värmande halsduk eller mössa.
Sara Sjöberg trivdes på Himmelstalund efter en längre promenad runt Åbackarna. Hennes kompisar, pudlarna Tyko och Charlie var mer lättklädda, men hade inga problem i tolv minusgrader mitt på dagen.
– Vi har gått en halvtimme nu, de älskar det här vädret, sa matte med rimfrost i ansiktet.
Ute på Himmelstalundsfältet, i riktning mot hällristningarna, stakade Felicia Wallberg och Daniel Larsson i skidspåret som körts upp i den lösa snön. För Daniel var det debut på längdskidorna.
– Jag köpte dem i går, men jag åker mig varm efterhand, sa Daniel efter mjukstarten på fältet.
Felicia åkte i fjol och saknade de mer tydliga spåren som fanns då.
– Synd att det inte är preparerat i år som det var i fjol. Det var jättefina spår då att åka i, men jag tycker det är mysigt ändå med kylan, sa Felicia innan de båda tog ett varv till.
En mil längre norrut sjönk temperaturen till minus 15. Vid Yxbackens stora backe stod Nora Stenlåås och hjälpte åkarna i ankarliften.
– Jag har stått i snart en timme. Det har gått bra, mycket folk. Fryser lite om ansiktet, men har man på sig bra kläder fungerar det, sa Nora.
Vid grillen i Yxbacken tog Vilgot, Elisabeth och Ossian Jannert tillsammans med de vuxna syskonen Louise och Arvid Jannert en matpaus.
– Det är kusin- och syskonträff i Yxbacken nu. Jag tror grabbarna såg från toppen av liften, att vi rörde oss mot grillen. Då kom de snabbt hit, sa Louise som åkt från skånska Höör för att åka slalom i Östergötland.
Ett genrep inför årets fjällsemester.
– Vi har haft rejäl vinter i Skåne också, men här var det idealiska förhållanden i dag. En helt okej anläggning för att ligga i den här delen av Sverige, sa Louise.
I lilla backen var den nyinstallerade liften i full drift. Martin Engström styrde sonen Hugo med en hockeyklubba i svängarna.
– Det är andra året Hugo åker. Med klubban når jag lite bättre och så får Hugo balansera mer på egen hand. Jag stöttar mer om det behövs. Det är en stor skillnad mot att använda sele, sa Martin.
Hur är kylan?
– Man funderade i morse om det var för kallt. Men så såg man vädret, ingen vind och solsken. Underbart.