Den kraftiga branden på Luntgatan hade föregåtts av en explosion. Och snart hade 150 boende evakuerats.
Det var tidigt på morgonen den 3 september i år som larmet kom om att det brann i ett flerfamiljshus på Luntgatan i Norrköping. Ganska snart stod det klart att branden föregåtts av en explosion och 150 personer evakuerades från sina hem. Utan att egentligen få med sig några tillhörigheter.
En stenkast därifrån kunde Linda Svensson se vad som hände från familjens lägenhet. Och det tog inte lång tid förrän hon insåg att de som nu fått lämna sina hem i princip stod utan vare sig kläder, skor eller annat nödvändigt för att få livet att fungera.
– Då skrev jag ett inlägg på Facebook att jag ville hjälpa till att samla ihop kläder och annat till dem som hade förlorat sina hem. Och så undrade jag om fler ville haka på, säger hon och visar inlägget som finns sparat på mobilen.
Linda Svensson såg branden från sitt fönster och insåg snabbt att det skulle behövas både kläder och skor till de drabbade. Snart hade hon dragit igång en insamling.
Nathalie Ekblad fyller i:
– Jag kände inte Linda men svarade direkt att jag ville vara med, det var en självklarhet. Så startade vi en ny grupp för att få folk att skänka.
Och gensvaret var över förväntan. Inläggen från de som ville bidra blev så många att Facebooktråden stängdes ner.
– Dagen efter tog jag min bil och så åkte vi runt till olika adresser och samlade in det som folk velat skänka. Det blev säckvis med grejer. VI fick trycka in det i bilen, säger Linda.
Men så uppstod ett frågetecken. Vart skulle de leverera det som hade samlats in? Vem ville ta emot det? Kontakten med Patrik Lindström, verksamhetsansvarig på Kamratstödet själ och hjärta, ledde fram till den perfekta lösningen.
– Patrik får en guldstjärna, han inredde ett särskilt rum dit folk kunde komma och hämta det som de behövde, säger Linda.
Natalie Ekblad, som själv har råkat ut för en brand där hon förlorade nästan allt, hade inte svårt att haka på insamlingen till de drabbade på Luntgatan.
Natalie tog sig även an uppgiften att se till att de drabbade familjernas fyrbenta vänner fick det som de behövde.
– Det är kanske inte sådant man tänker på i första hand, men katt- och hundmat behövdes ju också. Och vi fick in både från privatpersoner och en djurbutik, säger hon.
Var kommer ert osjälviska engagemang ifrån?
– Hade jag varit utsatt på samma sätt så hade jag varit tacksam för att få hjälp. Jag tänkte lite så även under pandemin, då handlade jag åt de äldre som inte kunde gå ut, säger Linda.
Natalie har egen erfarenhet av bränder.
– När jag var liten brann det i vår lägenhet. Jag fick inte med mig något. Men jag minns att en granne kom med en fin klänning till mig som jag blev glad över. Sen har jag haft det ganska tufft i livet så det här är ett sätt att ge tillbaka.
Nu har ni nominerats till Årets Norrköpingshjälte, har ni någon egen hjälte?
– Ja, min mormor, hon är min absolut bästa vän. Hon gör allt för mig och min familj och finns alltid där, säger Linda.
– Jag har ingen speciell, utan plockar från flera, säger Natalie.
För Linda Svensson och Natalie Ekblad ledde arbetet med insamlingen även till en fin vänskap.
Men insamlingen blev inte bara just en insamling för Linda och Natalie. Den gav någonting mer – en vänskap. De har numera tät kontakt och pratar om det mesta.
Nu planerar de att ta en shoppingrunda på stan för att hitta likadana klänningar att bära när det är dags att kliva upp på scenen i Louis de Geerhallen den 2 december tillsammans med de andra nominerade.
Så får de så klart frågan vad de kände när de fick veta att de var en av tre hjältar som hade valts ut.
– Vi blev så klart jättechockade. För oss var det självklart att göra det vi gjorde. Det är ju egentligen inget man ska få pris för. Men vi är så glada, säger Linda Svensson.