Ungefär tjugo nyanlända asylsökande hade tagit tillfället i akt och ville bättra på det svenska språket på språkcaféet under onsdagen. Språkcaféet är öppet för alla som vill och behöver och är ingen kurs på samma sätt som svenska för invandrare (SFI). Det är bara en av de många verksamheter som Frivilligcentralen i Norrköping arrangerar, och just hjälp och stöd till nyanlända ökade stort förra hösten, i och med de många flyktingarna som kom till Sverige den perioden. Britta Dahlgren har varit frivillig i ungefär sex år, och har erfarenhet från att hjälpa både via Frivilligcentralen och Röda korset och på tisdagen hade hon sällskap av Åke Karlsson, som i sin tur alldeles nyligen skrev in sig som frivillig. När NT var på besök satt de och hjälpte Abdirahman Ahmed Abdalla och Khalidej Nuur Haji med svenskan – allt från enstaka ord till svenska slanguttryck och användbara fraser.
– Behoven är stora och jag kände att jag ville hjälpa till på något sätt. Det är också viktigt att knyta kontakter över gränserna, säger Åke Karlsson.
Språkcaféerna är en verksamhet som tar allt mer plats, och nu är man runt 300 frivilliga som hjälper såväl nyanlända som äldre och andra behövande.
– Det är människor i alla åldrar som engagerar sig. Eftersom man själv bestämmer när och i vilken utsträckning man kan hjälpa till är det även många med andra jobb som ställer upp vid sidan av, säger Michaela Dutius Söderström, samordnare för Frivilligcentralen sedan ungefär tio år tillbaka. När hon började 2005 var man bara ett 30-tal frivilliga – antalet har alltså nästan tiodubblats. Många står handfallna inför flyktingkrisen.
– Många känner att de sitter med armarna i kors och vill göra något. Det är viktigt i integrationsprocessen att lära känna och kommunicera med svenskar, säger Michaela.
Många äldre får också kontinuerligt stöd av mer social karaktär, att finnas där som sällskap och stöd åt äldre som ibland saknar att kunna prata och umgås med någon. Eftersom det har skett neddragningar inom den offentliga hemtjänsten faller den typen av arbete på frivilligarbetarna, menar man. Michaela Dutius Söderström tycker det är viktigt att de frivilliga själva avgör hur och när man kan hjälpa till:
– Frivilligheten lever av lust och dör av plikt, det är lite av vårt valspråk, säger hon.