När de första flyktingarna från krigets Ukraina nådde Sverige våren 2022 hade de inte rätt till utbildning i svenska. Men i mars 2023 beslutade regeringen att alla kommuner som erbjöd svenskundervisning till ukrainska flyktingar hade rätt till statsbidrag.
Då gick det undan. Främst i Norrköping.
– Redan i april 2023 kunde vi i kompetensförsörjningsnämnden fatta beslut om vi ska erbjuda språkundervisning, inte bara SFI (svenska för invandrare) utan även SVA (svenska som andraspråk). För oss var det viktigt att ha ett helhetstänk, vi vet att SFI inte räcker för att man ska kunna få ett jobb. Att kunna språket är viktigast för att lyckas, säger kommunalrådet Eva-Britt Sjöberg (KD), ordförande i nämnden.
– Vi var väl förberedda, så fort beslutet var fattat kunde vi trycka på knappen. Redan samma kväll fick vi de första ansökningssamtalen, säger Anna Häggkvist, verksamhetschef på SFI.
– Vi kunde omedelbart inleda en kartläggning för att se vilken nivå som behövdes. Vi anpassar undervisningen efter de olika behov som finns, säger Samija Eriksson, förstelärare vid Komvux SFI.
Det visade sig snabbt att flyktingarna från Ukraina hade en bra grund att stå på. Majoriteten har mer än 15 års skola, det finns en läsvana och ofta en akademikerbakgrund. Trots att de inte har haft rätt till SFI-utbildning så har många lärt sig svenska på egen hand, exempelvis genom kurser inom folkbildningen eller genom att prata med sina barn som går i skolan.
– Detta gjorde att många elever kunde gå in på SFI:s högre kurser direkt och några kunde till och med starta sina studier på SVA-nivå, säger Anna Häggkvist.
Av de totalt sett cirka 400 ukrainare – i alla åldrar – som just nu befinner sig i Norrköping är det ett 60-tal som läser svenska på Komvux. Tre av dem är Iryna Mostreva (39 år), Oksana Mishko (43) och Anastasiia Vorontsova (23). De kom hit våren 2022 och kan nu genomföra intervjun på svenska – trots att de precis har börjat på SFI.
– Vi är tacksamma för att vi nu får lära oss svenska. För att kunna få ett jobb måste vi lära oss språket, säger Iryna, som jobbade som ekonom hemma i Ukraina.
Samma yrke har Oksana Mishko. Vi skrev om hennes dramatiska flykt från Charkiv via Polen till Sverige ett par veckor efter den ryska invasionen. Hon berättar nu om sitt nya liv i Sverige.
– Med tanke på allt som händer hemma i Ukraina är det ibland jobbigt. Men jag är glad för att jag får bo här. Jag gillar Sverige och jag vill ha ett jobb, det behöver inte vara ekonomijobb, säger Oksana.
Kan du tänka dig att stanna i Sverige?
– Jag vet inte. Vi får se när kriget är över. Ukraina är ett annat land nu, säger Oksana.
En som inte vill tillbaka till Ukraina är Anastasiia. Hon hade påbörjat universitetsstudier för att bli veterinär och hoppas snart kunna jobba som veterinär i Sverige.
– Jag vill stanna i Sverige. Jag trivs jättebra här, jag gillar naturen. Min hund har det också bättre i Sverige än i Ukraina, säger hon och ler.
– Bra val. Det råder brist på veterinärer i Sverige, inflikar Sjöberg.
Enligt Anastasiia är det svenska språket inte bara en förutsättning för att få ett jobb.
– Det har hjälpt mig att få nya vänner. Nu kan jag träffa andra människor, inte bara de som kommer från Ukraina.
Enligt Norrköpings kommuns beräkningar kostar det 1–2 miljoner kronor att erbjuda SFI, vilket ryms inom ordinarie budgetram med hjälp av statsbidraget.