Videon är inte längre tillgänglig
Det är fredagkväll och vi har stämt träff med fyra nior i en av Norrköpings mest utpekade stadsdelar, Hageby.
Vi träffas för att prata om trygghet. Den enkät mer än tusen niondeklassare i Norrköping svarat på i vinter visar att tjejerna är mer rädda för att röra sig ute i Norrköping än vad killarna är. Men de allra flesta 15–16-åringar känner sig trygga i staden.
Medan 35 procent av tjejerna som svarat på Nianenkäten känner sig otrygga ute i Norrköping på kvällarna gäller detsamma för bara 14 procent av killarna. Parkerna toppar listan över otrygga platser.
Inte ensamma
Alba Lindblad och Maria Sayeler håller med. Helst går de inte genom en park ensamma, i alla fall inte om det saknas belysning.
Rasmus Zetterdahl som bor i Svärtinge och Erik Nord som bor i Eneby har aldrig tidigare varit i Hageby en kväll.
– Jag har inte haft någon anledning. Att gå såhär i centrum är inte obehagligt men att gå själv inne på gatorna i Hageby skulle jag inte vilja, säger Rasmus.
Maria tycker att det är synd att Hageby har så dåligt rykte bland många människor.
– Jag är mera rädd om jag går ensam inne i stan än vad jag är här.
– Media ger nog mycket av de här bilderna. Som att det varit mord här och så. Händer det något i Hageby så skrivs det mycket mer om det än om det hade hänt någon annanstans.
Vi flyttar oss till Vasaparken. Även om ingen av de fyra skulle gå omvägen för att passera parken när det är mörkt så föredrar de att gå utanför den.
– Där är det inte så mycket buskar och träd och så som skymmer sikten.
Hatar Smedbyfältet
Ljusa dagar kan de gå var som helst i stan utan att känna sig det minsta otrygga.
– Man väljer vägar där det är ljust och där det rör sig många människor. Smedbyfältet hatar jag att gå över, där är så lite ljus, säger Alba som bor i Hageby och har många kompisar i Smedby.
Rasmus och Erik fyller i med att mörka gator och under broar och sådana platser är vad man passar sig för att vara på när det är mörkt.
– Fast egentligen är det inte mörkret man är rädd för, säger Rasmus.
– Det är vad som kan hända i det. Rån och sådant. Oprovocerat våld. För uppgörelser mellan olika gäng är jag inte så rädd för, det är ju mellan dem.
Gängbråk och våldtäkt
Går det en ensam man bakom Alba eller Maria på kvällen är de på sin vakt. Varken Rasmus eller Erik tänker så.
– Inte om han verkade helt normal. Jag är nog mera rädd för gängbråk, säger Erik.
Tjejer är mera rädda för att bli våldtagna, menar Alba och Maria som båda har klara strategier för hur de ska agera om de blir förföljda.
– Man pratar i telefon eller åtminstone har man 112 inslaget och klart, säger Alba
– Ibland, om jag går ensam hem från bussen eller så och har ett gäng killar bakom mig så kan jag låtsas att det är någon framför som jag ropar till, vänta på mig eller så. Då tror dom att jag inte är ensam, säger Maria.
Hon peppar sig själv med tankar om sin egen styrka efter att ha gått på självförsvarskurs.
– Grab, twist, pull, upprepar jag gång på gång när jag känner mig lite rädd sådär. Det är skönt att tänka så.
Polisbilarna glider förbi varv efter varv på Drottninggatan.
Vakthavande polisbefäl försäkrar att det inte är fler poliser ute den här kvällen jämfört med vilken annan fredagkväll som helst.
– Det är bättre att dom är här på stan än i någon trafikkontroll, säger Rasmus.
– Fast nattvandrarna är bättre att prata med, säger Alba.
– Polisen får ju ta hand om dom som är kaxiga och vägrar lyssna, säger Maria.
– Jag har förtroende för poliserna, säger Erik.
