Att de nya bostadsområdet bredvid Industrilandskapet heter Kvarnbacken är givetvis inte särskilt konstigt. Det sluttar ju en del i de krokarna och redan på 1600-talet fick boende i området smeknamn som slutade "på Backen". Som "Thyris Månsson på Backen", "Gamla Oluff Skreddare på Backen" och "Hesa Karin på Backen".
Går man nedför backen längs Kvarngatan är det svårt att passera eller missa Forstéenska gården. Numera i Lundbergs Fastigheters ägo. Vilket sluter en cirkel eftersom det var Holmens Bruks dåvarande disponent, överstelöjtnant Carl Gustaf Reuterskiöld, som i augusti 1807 anställde en viss Petter Gabriel Forstéen som fabrikschef med uppdraget att börja tillverka färg av kulören "blanc de Venice" ("Venedigvitt") efter en redan uppfunnen metod. Dessutom skulle han hitta nya framställningssätt för spanskgrönt och skiffervitt.
Förutom lönen, något över 666 riksdaler om året, fick Forstéen en bostad vid Kvarngatan 21. Nuvarande Forstéenska gården. I uppgörelsen ingick dessutom ved och tillgång till en kålgård. Samt fisk. Fabrikschefen fick åtta leveranser prima Holmenfisk varje år och enligt avtalet skulle han ha två laxar ur säsongens första fångst den 24 juni.
Den Forstéenska verksamheten blev dock inte särskilt framgångsrik och han sades upp efter en tid. Familjen stannade kvar i Norrköping till årsskiftet 1814–15 innan flytten gick tillbaka till Stockholm. Petter Gabriel Forstéen gick ur tiden i juli 1845. Det sägs att han dog utfattig.